Långsam Revolution = Evolution

Det är lördag kväll i Waterloo, i den lilla studentbyn Columbia Lake Village. Utomhus ligger ett tunt snötäcke och gör den lilla världen ljusare och mjukare. En kall snålblåst smiter mellan de små radhusen, på jakt efter nakna kinder att bita till i. Men inte en själ är ute.
Fullmånen står högt under stjärnorna och blickar in genom fönstret till det lilla matrummet i hus nummer 88. Vid det kvadratiska matbordet sitter två unga studenter, en pojke och en flicka, mitt emot varandra och knapprar på vars en laptop. Det är lördag kväll i den lilla studentbyn och för att kompensera för kylan utanför dörren går hjärnorna i husen på högvarv. Det luktar tentaperiod.

Inget hörs i huset, utom kylskåpet som brummar monotont och våra fingrar som hoppar över tangenterna. Rasmus bröt tystnaden nyss då han utbrast "Yes!" med båda armarna över huvudet, strålade och sa "Jag har äntligen fixat buggen som jag jagat i två dagar nu!"
Okej...
Precis som han sa så tror jag inte att jag kan förstå hur duktig han är på det han gör eftersom jag inte har någon som helst insikt om vad det faktiskt innebär att programmera, lösa datorproblem och skapa helt nya program. Mycket bokstäver och figurer som måste vara exakt korrekt, annars händer ingenting. Nåt sånt. Kanske samma anledning till att vi oftast tycks diskutera miljövetenskapliga problem som växthuseffekt, bananer, ekologiskt och lokalproducerat, vad hållbar utveckling egentligen är och innebär, incitament för förändring osv. Rasmus vet oftast lika mycket som jag, eller rättare sagt så kan vi båda komma överens om att vi vet för lite för att komma fram till en lösning på problemet vi diskuterar. Vilket ibland kan få mig att känna mig som om jag inte lärt mig nånting användbart på dessa snart tre år inom programmet. Miljövetenskap är ju så ofantligt brett att det inte kan vara möjligt att bli expert på allt inom ämnet. Eller hur? Det är ju en relativt ung kunskap också och många forskningsresultat har inte hunnit fastställas som sanningar än, liksom att många aspekter har ett så ofattbart tidsspann att vi helt enkelt inte kan pröva teorierna annat än matematiskt, men då med så många hypotetiska siffror att resultaten blir alldeles för osäkra (oj, vad jag hellre velat uttrycka det resonemanget på engelska... ... Coolt!).

I alla fall, vad vill jag få sagt? Jo, att datavetenskap inte är en allmän kunskap medan miljövetenskap är det. Låter det logiskt? Allmänheten kan inte mycket om datavetenskap och klarar sig bra ändå, men de flesta i samhället har ett hum om miljö, ekosystem, återanvändning och begränsade naturresurser och förstår mer eller mindre att deras egna handlingar spelar roll för oss alla. Tänk om alla ni som läser detta inlägget inte skulle använda andra transportmedel än cykel och kommunaltrafik under en vecka. Det skulle göra stor skillnad jämfört med om ni istället använde bil varje dag. Det SKULLE göra skillnad! Många tror inte det, men sammanlagt, vad var och en av oss gör spelar roll! Prova att bara köpa ekologiska varor i en vecka! Eller handla lokalproducerade grödor på torget i helgen! Köp kläder av ekologiskt odlad bomull eller ännu bättre: second-hand! Köp nedladdningsbar musik och film på internet istället för tillverkade och transporterade cd's och dvd's i affären, börja byta ut dina glödlampor mot lågenergilampor efterhand som de går sönder (ja, de är dyrare, men varar ca 20 ggr längre! Och inte kostar de 20 ggr så mycket, heller...), med mera, med mera...

Men varför?

Jo, för genom att vi alla börjar ändra våra konsumtionsmönster, byta transportmedel och livsstil - successivt, inte allt på en gång - så kan vi få till ett hållbart samhälle; ett samhälle som inte förbrukar mer än vad som kan återframställas, ett samhälle utan avfall, ett samhälle med ren luft, rent vatten och mindre stress. Men inte med mer arbetslöshet. Inte med alla boendes på 4 m2 var och utan frihet. Ta det lugnt, det är inte tal om frihetsberövande eller politisk revolution.
Det är evolution.
För om vi alla (menandes alla människor på hela Jorden, inte bara somliga eller nästan alla, utan ALLA) ändrar våra attityder till vår omgivning och vår planet - vår enda planet - så tror jag att vi alla så småningom kan leva fredligt i en värld där ingen svälter eller är utan rent vatten, ingen krigar, ingen är så fattig att de inte kan skaffa mat eller tak över huvudet, och där varje barn kan växa upp i trygghet på den fantastiska, levande, färgstarka Jord vi ännu har.

Vi är människor: vi har förmåga att förinta världen. Men vi har också förmåga att skydda den. Vårda den. Ta hand om varandra och allt det liv som hotas av... oss.
Människan kan tänka, skapa, utveckla. Och vi sätter våra egna ribbor för de mål vi vill nå, för att skapa ambition och engagemang. Jag tror att vi kan klara av att skapa hållbara samhällen för både oss själva och Naturen. Men låt oss sätta ribban högre. Mycket högre.


/kanadanka