Long time, no write

Yo!

Ursäkta uppehållet, det har varit en del snurrandes i den nära omgivningen vilket gjort att bloggen halkat ner på priolistan. Men notera att två nya länkar till fotoalbum är upplagda, samt att samtliga länkar nu är sådana att man inte måste vara facebookare för att komma åt dem! My bad, I'm sorry!

Ja, hejåhå... hur mår DU?

:)

GIS-laben som upptog större delen av förra veckan lämnades in igår med lättat hjärta som följd. Det är bara två artiklar kvar att läsa inför uppsatsen i Geography of Tourism, men idag började jag skriva lite på den ändå... Jag har droppat Introduction to Sustainable Resources eftersom det var så j*dra mycket plugg, jag ändå inte kunde tillgodoräkna mig den hemma och jag fick reda på att de flesta studenterna här faktiskt inte läser fem kurser utan "bara" fyra! *pust* Politics of Sustainable Communities rullar på i monstertempo och är varierande intressant eller snark-faktor, medan grupparbetet i Greening the Campus and Community börjar ta fart, både socialt och akademiskt!

På kompisfronten är det lite mindre ekande tomt. Särskilt folk i GIS-klassen är lättpratade, snälla och hjälpsamma! Det är något av ett måste eftersom ingen av oss visste vad sjutton vi höll på med under arbetet med första inlämningsarbetet förra veckan och vi försökte hjälpa varandra så gott vi kunde. Förresten så är det en helt underbar känsla att gå från att behöva be om hjälp var femte minut till att bli ombedd om hjälp var femte minut! Men nu är det lite back to square one eftersom vi fick lab nr 2 i förrgår... Men det ökar ju gemenskapen, whoopie!...

I helgen kom ju Marianne o Marie på besök! De landade i Toronto kl 12 på lördagen, hämtade ut en hyrbil och körde till Guelph. Där möttes de av en kanadensisk fem rätters lunch, med det bästa landet har att erbjuda i kulinarisk väg! Vi inledde med KRAFT Dinner, vilket är kanadensiska för macaroni & cheese, som förrätt!. Därefter fölljde en rostad 12 grain bagel där man kunde välja mellan Philadelphia's Garlic & Herb spread eller det underlifa fenomenet Marmite. ... vilket lämnar en speechless! Vad är det för nåt egentligen?? Det står yeast på innehållsförpackningen och det består av mer än 20 % protein, inget socker och inget fett - och det smakar som jäst soja...
Gott? Nja...
För att rädda smaklökarna kunde det sköljas ner med te och följas av en rostad cinnamon & raisin bagel med förslagsvis cream cheese på...
Som förefterrätt bjöds sedan waffle med äkta maple syrup och avslutningsvis, Rasmus o min stolt upphittade älsklingsfavorit: fettfri, sockerfri och gelatinfri Chocolate Jell-O! MJUMS!!!
Marianne konstaterade lite lätt förvånad efteråt att det ju faktiskt inte var nånting som var... äckligt!
Så med fulla, varma magar hoppade vi in i bilen (en vinröd Buick) och drog iväg alla fyra! Det var inte så svårt att hitta väg 6 söderut från Guelph, komma på Highway 401 en liten bit och på 6'an igen, men i Hamilton (vid Lake Ontario's västra hörn, 491,000 inv) blev det lite roligare! Men nu vet vi att man kan följa en enda väg genom nästan hela stan...
Efter lite avsaknad av en talande GPS (mansröst eller kvinnoröst, det är frågan...) kom vi på QEW och kunde dra på österut, längs Lake Ontario's sydkust. Lite förvånande att se en massa vinodlingar längs vägen, den ena efter den andra, med tanke på den inte alltför sydliga breddgraden vi befann oss på. Men samtidigt så såg ju Rasmus o jag hundratals flaskor, alla från Ontario, när vi var inne på Winerack för några veckor sen! Iaf nådde vi Saint Catharines, körde igenom och över en gigantisk jättebro. Först trodde vi att vi var på väg över Niagarafloden och in i USA (Nooooo!!!) men så visade det sig att vi bara passerade den LILLA floden på kartan. "Ja just det, allting är ju större i Amerikat!"
Att komma fram till den lilla staden Niagara var lite av en chock. Lite sjaviga tvåvåningshus till en början, inte mycket för världen att se, men så PANG! Hotell, hotell, hotell överallt! Restauranger, höghus, IMAX-bio, torn, neonskyltar och några fler hotell - jisses! Vad jag fått lära mig i Geography of Tourism kursen de senaste veckorna sprang snabbt till ytan av mitt medvetande och ett visst motstånd mot denna exploatering uppstod... Men vi hittade vårt hotell och en viss liten längtan började bubbla i magen när man kom in i lobbyn och kände doften av den torra och lite för rena miljön. Marianne fick nycklarna, bilen togs omhand av en valet som körde bort den och vi fortsatte in i hissen. *pling* Ljuv ton i mina öron! Leta, vad står det för nummer på dörrarna? Oj, så mjuk heltäckningsmattan är! Där! Vårt rum! Öppna, öppna, öppna! JAAAAAAAAA!!!

Det mest fantastiska med rummet var först sängen. En mjuk och så bred säng, för två inom denna aspekt svältfödda utbytesstudenter... Mjukt, mjukt, mjukt under kroppen! Känna, njuta, aaaaaaah...
Men lätt utklassat: utsikten! Det kändes som om man hade kunnat hoppa från fönstret rakt ner i vattnet så nära vi var! Och att se Niagarafallen för första gången, i solnedgången, från ett relativt nyputsat hotellfönster, på 9e våningen... Uj, uj, uj!

För Marianne o Marie var klockan närmare två på natten och de hade varit på Svågertorp klockan 4:30 på morgonen och inte sovit mycket sen dess. Så när Marianne upptäckte att det inte alls kunde vara King size beds vi fått så ringde hon genast upp receptionen och på bästa jetlag manér upplyste personalen om detta. Vilket var väldigt effektivt eftersom vi genast blev förflyttade till ett rum på 13e våningen istället!
Marie, Rasmus o jag gick ner till den lockande hotellpoolen för ett snabb dopp, men eftersom Rasmus inte kunde låna badbyxor av någon så läste han tidningen i en av solstolarna vid poolen medan Marie o jag plaskade runt lite. Vi kom förresten ofta att prata om hur övertydliga nordamerikaner är med sina skyltar överallt. Det är ju inte ovanligt att man ser skyltar som "Caution! Slippery when wet" när man nalkas ett nytvättat golv, och det kan ju vara inte helt orimligt med tanke på t.ex äldre som kan se dåligt och ha sämre balans. Men vad sägs om "Employees must wash hands after being to the washroom" på en restaurangs toaletter eller att vid poolen läsa "Please do not blow your nose or in any other way contaminate the water"? Inne på varenda toalett på campus finns också inte bara en utan flera laminerade A4 med instruktioner om hur man gör för att tvätta händerna... Visste du förresten att du måste gnida händerna - även handryggen - i minst 15 sekunder??

Iaf så blev det till slut middag på TGI Friday's (ceasar salad med o utan kyckling, tomatsoppa, jättetallrik med pommes) innan Marianne o Marie ville däcka i hotellsängarna. Rasmus o jag tog en kvällspromenad nere på the walkway ovanför floden och bort till det kanadensiska Horseshoe Fall som vi kunde se från hotellrummet. Det amerikanska fallet the Bridal Veil är mycket mindre och inte böjt i ett u som det kanadensiska, men båda är ju riktigt maffiga - och lyses upp av jättestrålkastare med skiftande färger på kvällen! Yes, precis vad vi hade hoppats på! NOT! Men jaja, kanske lite romatiskt iaf... Men bara lite...

På söndagmorgonen vaknade Marianne 6:30 och låg och höll i sig i nästan en timme innan hon studsade upp och förtjust klappade i händerna "Okej, upp o hoppa nu!" Det var en sorg att lämna den mjuka, breda och ack så sköna sängen, men vad skulle man inte missa om man låg kvar där hela dagen!? Dock var utsikten fascinerande på ett helt annat sätt: tjock dimma gjorde att man knappt såg hotellet på andra sidan gatan! Nåja, vi checkade ut och letade upp ett ställe att äta frukost på i väntan på att dimman skulle lätta lite. "A bagel with cream cheese and a cup of coffee" blev beställningen av majoriteten! "Man får ju passa på att dricka deras blaskiga kaffe när man nu är här!"

Sen turistade vi på som alla andra: först Journey Behind the Fall där man går i tunnlar som sprängdes inne i berget 1944 bakom HorseShoe Fall och sen en tur på Maid of the Mist, rätt in i fallet! Trots regnjacka och två lager med plast som man fick sig tilldelade så var man ju ändå nådigt dyblöt ända in på kroppen! Men så glad man var!!! Alltid fantastiskt att uppleva naturens krafter live! :)

Efter lunchen på "My cousin Vinny's American-Italian Eatery" (pasta med kapris o rödlök, grönsallad, grekisk sallad, hamburgare med cheddar, mozzarella och bacon samt vattnig Diet Pepsi), så tog vi vår Buick längs Niagarafloden norrut. Vilket landskap... Turen längs vattnet slutade vid den puttenuttiga lilla byn Niagara-on-the-Lake precis innan Lake Ontario. Vi stannade också till på vägen vid en liten butik som sålde lokalproducerad frukt, pumpor i alla färger o former, indian corn och lönnsirap i långa rader!

QEW (Queen Elisabeth Way kanske?) tog oss tillbaka till Waterloo så småningom och där hoppade Rasmus o jag av. Måndagen bjöd på intensivt pluggande på vars en stol, men det intensiva föregående dygnet var hela tiden närvarande i tankarna...

Tack Marianne, jättejättetack!
Ett minne för livet, mest tack var dig!...
Hoppas kongressen i Vancouver går bra och att ni får se ordentligt med valar...

Nu måste jag gå och snyta mig igen... Rasmus började snörvla redan i måndagskväll och sen dröjde det inte länge innan jag var inne på samma spår. Viktigt att dricka mycket vatten. Och sova! Inatt blev det tolv timmar... Mmmmmm...
Förresten så har vädret slagit om. Nu är det höst! I måndags var det +30 grader o jättesol, men i onsdags var det 14 grader på mitt rum när jag vaknade och det regnade hela dagen. The forecast för resten av veckan är spridda skurar och +10 som topptemperatur på dagarna. Yeah!

Väldigt glad över min cykel!...

*love*