Bra fredag...
Blåst som attan och hade 26 grader på rummet redan kl 9 imorse, vaknade ganska utvilad och passade på att ringa pappa på Östanväg med Skype - så paff han blev! :) Lite underligt, eller nej, känns inte konstigt alls men ändå ständigt närvarande, att mitt barndomshem ska överlåtas i annan släkts ägo... Men det var ju så länge sedan vi flyttade ut och det har inte sett likadant ut heller under tiden som pappa bott kvar, så... Ja, jag vet inte... Det blir säkert bra. Känns härligt med förändringen iaf! Heja dig, pappa!
Gick in till universitetet strax innan kl 11 för att attend something called Jumpstart Friday. Went to the designated Mathematics and Computer Center, but all I found was an asian looking guy wandering the halls just as lost as I was. So we teamed up and kept looking for the-place-to-be tillsammans. Visar sig efter hand att vi skulle vara utomhus och bjudas på grillat till lunch, inte alls inleda med föreläsning alltså. Trevligt, trevligt! Han hette Wilson och var born and raised på Victoria Island, alltså så långt sydväst man kan komma i Kanada, och hade just börjat här i Waterloo för att läsa computer engineering i minst fyra år. Han tyckte också om att skriva skönlitterära texter och alltså hitta på egna historier, men erkände tidigt att han hade mycket lättare för att komma på idéer att skriva om än att ens skapa en tillstymmelse till att avsluta dem... Men han tyckte att det var roligt och älskade att göra det. Härligt, så underbart upplyftande när man möter människor som ägnar sig åt saker de älskar! :)
Delade på oss inför föreläsningarna som skulle börja kl 12, Wilson gick till en dataprofessor och jag för att lyssna på en Environmental Planning professor som presenterades som cykling- och downhill skiing-fantast - han ville alltså rädda världen från global uppvärmning för att slippa åka skidor på bar backe... Han sa intressanta men inga nya saker om Kanadas och vissa andra länders demografi och ekonomi, så jag kunde med gott samvete lämna föreläsningen efter en timme för att möta Rasmus som skulle komma med bussen från Guelph ca kl 13. Gick hem i den underliga heta blåsten och började faktiskt få lite pirr i magen som ombyte från de senaste dagarnas lite mer spända o fokuserade mage... mag-KÄNSLA, alltså! Tror nog det löser sig med kurserna och alla kanadensare är fortfarande väldigt snälla o trevliga. Dock har inte groundhogen utanför fönstret varken synts eller hörts till på två dagar nu. Börjar nästan bli orolig, det kanske har hänt nåt?
En underlig företeelse vad gäller kanadensarnas dialekt är att de tycks säga "soary" istället för "sorry" när de vill ursäkta sig. Till exempel sa tjejen på banken igår när jag ville överföra pengar från mitt SEB-konto till mitt nyöppnade kanadensiska konto att hon bara skulle
"call my bank to see that my account was valid for the Swiss francs transfer"...
"Eeh, Swedish crowns! Don't call the wrong country!"
"Oh! Soary!"
"Oj, sårig"?
Hmm...
Hade en riktigt rolig första fredagskväll här i Waterloo med Rasmus, Johan-från-LTH och hans kursare Philip som bor tre hus bort. Vi spelade plump och testade öl och cider som vi köpt tidigare samma kväll på kanadensiska systembolaget LCBO. Man får köpa o dricka alkohol om man har fyllt 19, men som sagt inte dricka eller ens ha en öppen flaska in public. No champagne picnic for any lovers här inte!
Delade en stor burk vegetable soup med en skiva rostat bröd till middag - också romantiskt (eller antiklimax, beroende på dagsformen...).
Rasmus har redan somnat bredvid mig i sängen, på kudden vi hittade i second hand affären Generations i tisdags.
Ett närliggande projekt blir att köpa tvättmedel o få till en tvättsession i tvättstugan nånstans på campus...
Dagens utgifter:
en cider o delad matnota med Rasmus: 10 CAD = ca 65 SEK
Saturday, September 8, 2007
Thursday, September 6, 2007
svettigt...
Mest suttit vid datorn idag känns det som...
Vaknade vid 4:34 am för Skype-ärenden (detta underbara elektroniska fenomen, så fattig jag varit utan att veta om det!) till Sverige. Passade på att ringa mamma på mottagningen och hann säga "Hej, hej!". "Heeeej älskling! Men du, jag hinner inte prata nu!". "Jag vet, jag ville bara säga hej, hej o att allt är bra!...". "Okej! Hej, hej... "
Ungefär...
:)
Sen dök Piddeludden också upp online och vi pratade betydligt längre! Fantastiskt faktiskt att kunna sitta vid sin lilla dator och höra en när eller kär lika tydligt som om de satt inuti den!... Najs! :)
Sen satte jag mig med en kopp drickbart äckelkaffe och den stora, feta luntan med alla kurser i som jag fick igår av den gladgalna tanten på Faculty of Arts Undergraduates' Advisory Desk, eller vad det heter. Gick igenom alla kurser vid köksbordet som jag skulle kunna tänka mig att läsa och gick sen upp på mitt rum för att med internets hjälp ta reda på när de går och försöka skriva in mig på dem. Men se, det gick inte... fast det är menat att fungera så. Alltså så att varje student själv surfar fram och tillbaka genom kurskatalogen och schemat som visar när alla tusentals kurser ges och skriver in sig på de kurser som passar i programmet och önskas av studenten. Men tji fick utbytesstudenten! Så vid 2 pm gick jag över till universitetet (ca 1 km) i den trettiogradiga värmen i bikinitop, tunt linne och badshorts för att få prata med nån om mina issues face to face (funderade allvarligt på vägen om jag skulle bli reprimanded för min too casual outfit, men återigen, detta är ju inte USA...). Och vilken underbart gladgalen tant det är på FoAUAD! Hon kände genast igen mig och frågade hur det hade gått med kursen si o så som jag verkade så intresserad av! Ha, haaa! Så glad man kan bli av så lite! :)
Och medan vi står där o pratar oss allt närmare en lösning så dyker den efterlängtade professorn som skulle kunna hjälpa mig, upp i dörren! Efter att vi livligt, fyra stycken på det lilla kontoret, diskuterat varför vissa utbytesstudenter men inte andra har blivit ombedda att ta med sig en person in person som verifikation för att de ska få öppna ett bankkonto! Igår var jag alltså en av de andra och hade inga som helst problem (bara roligt!) - vilken tur! Känns som om jag har haft ovanligt mycket tur hela detta året faktiskt! Vad kan det bero på? Ovanligt, eftersom jag inte direkt tycker att jag brukar ha nån särskild tur över huvud taget; vinner aldrig på lotto, får alltid rött ljus nånstans, punka när det regnar och bamsefinne när det är nåt särskilt kul som ska hända - bland folk... Men detta året, jag vet inte... har jag känt mig ganska lycklig? Kan det vara bara det som gör att jag ser lättare och verkligen kan uppskatta allt positivt och vackert omkring mig?
...
Var var jag nånstans?
Så trött i huvudet, antagligen av värmen... Mormors termometer från villan i Skurup (kommer verkligen inte på just nu vad gatan heter...) visar på... +29 grader celsius i mitt rum. Fast solen gått ner för en timme sen... Just det, inte klaga för detta är ju vad med sommarvärme som bjuds i år! :)
Lite rörig text kanske, men jag försöker att bara skriva så som jag tänker eller skulle ha berättat det om du o jag satt med en kopp kaffe/te eller var på väg nånstans snackandes. Mer personligt liksom... typ... sådär, du vet... men Annika, tyst med dig om du inte har nåt vettigt att säga!!!
...
Det verkar lösa sig med kurserna. Hoppas jag.
Rasmus var jätteglad på Skype ikväll eftersom han blivit direktuttagen till Faculty of Music's jazzband/-orkester!! Han är så duktig, verkligen jättekul att han kommer att få använda sin dyra trumpet regelbundet här också, efter en lååååång jazzresa under sommaren... :)
JO, den söta, rara lilla professorn som kunde hjälpa mig med kurserna! Det visade sig efter en stunds prat att hans styvbror från Sydafrika också arbetat/forskat på samma sjukhus i Louisville som pappa gjorde när vi bodde där -83/-84 och bara två, tre år efter att vi var där! Och han specialiserade sig sen på barn med på nåt vis förstörda händer - precis som Marianne! OCH han är professor i franska och har Annecy som en av sina favoritstäder i Frankrike, alltså samma stad som jag bodde i en termin! Han skrev således in mig på en kurs i franska här, till min stora glädje, men sen sa förnuftet åt mig att byta bort den eftersom jag inte kommer att kunna tillgodoräkna mig den kursen i mitt program när jag kommer tillbaka till Sverige... Så det blir nog GIS istället: Geological Information System. Flygfoton. Men det är också coolt!
Ingen groundhog i sikte i dag, men en stackars ekorre som jagades av en förtjust asiat på campus. Rasmus sa stolt att han sett en chipmunk också! Vilket exotiskt djurliv! Och vi har inte ens kommit in på ämnet fåglar än! Uj, uj, uj...
Dagens utgifter:
mjölk (lite mindre dyr: sojamjölk!), äpplen, Nesteapulver, toapapper o handtvål till radhuset: 20 CAD = ca 130 SEK.
Låter dyrt, eller hur?! Hm...
Vaknade vid 4:34 am för Skype-ärenden (detta underbara elektroniska fenomen, så fattig jag varit utan att veta om det!) till Sverige. Passade på att ringa mamma på mottagningen och hann säga "Hej, hej!". "Heeeej älskling! Men du, jag hinner inte prata nu!". "Jag vet, jag ville bara säga hej, hej o att allt är bra!...". "Okej! Hej, hej... "
Ungefär...
:)
Sen dök Piddeludden också upp online och vi pratade betydligt längre! Fantastiskt faktiskt att kunna sitta vid sin lilla dator och höra en när eller kär lika tydligt som om de satt inuti den!... Najs! :)
Sen satte jag mig med en kopp drickbart äckelkaffe och den stora, feta luntan med alla kurser i som jag fick igår av den gladgalna tanten på Faculty of Arts Undergraduates' Advisory Desk, eller vad det heter. Gick igenom alla kurser vid köksbordet som jag skulle kunna tänka mig att läsa och gick sen upp på mitt rum för att med internets hjälp ta reda på när de går och försöka skriva in mig på dem. Men se, det gick inte... fast det är menat att fungera så. Alltså så att varje student själv surfar fram och tillbaka genom kurskatalogen och schemat som visar när alla tusentals kurser ges och skriver in sig på de kurser som passar i programmet och önskas av studenten. Men tji fick utbytesstudenten! Så vid 2 pm gick jag över till universitetet (ca 1 km) i den trettiogradiga värmen i bikinitop, tunt linne och badshorts för att få prata med nån om mina issues face to face (funderade allvarligt på vägen om jag skulle bli reprimanded för min too casual outfit, men återigen, detta är ju inte USA...). Och vilken underbart gladgalen tant det är på FoAUAD! Hon kände genast igen mig och frågade hur det hade gått med kursen si o så som jag verkade så intresserad av! Ha, haaa! Så glad man kan bli av så lite! :)
Och medan vi står där o pratar oss allt närmare en lösning så dyker den efterlängtade professorn som skulle kunna hjälpa mig, upp i dörren! Efter att vi livligt, fyra stycken på det lilla kontoret, diskuterat varför vissa utbytesstudenter men inte andra har blivit ombedda att ta med sig en person in person som verifikation för att de ska få öppna ett bankkonto! Igår var jag alltså en av de andra och hade inga som helst problem (bara roligt!) - vilken tur! Känns som om jag har haft ovanligt mycket tur hela detta året faktiskt! Vad kan det bero på? Ovanligt, eftersom jag inte direkt tycker att jag brukar ha nån särskild tur över huvud taget; vinner aldrig på lotto, får alltid rött ljus nånstans, punka när det regnar och bamsefinne när det är nåt särskilt kul som ska hända - bland folk... Men detta året, jag vet inte... har jag känt mig ganska lycklig? Kan det vara bara det som gör att jag ser lättare och verkligen kan uppskatta allt positivt och vackert omkring mig?
...
Var var jag nånstans?
Så trött i huvudet, antagligen av värmen... Mormors termometer från villan i Skurup (kommer verkligen inte på just nu vad gatan heter...) visar på... +29 grader celsius i mitt rum. Fast solen gått ner för en timme sen... Just det, inte klaga för detta är ju vad med sommarvärme som bjuds i år! :)
Lite rörig text kanske, men jag försöker att bara skriva så som jag tänker eller skulle ha berättat det om du o jag satt med en kopp kaffe/te eller var på väg nånstans snackandes. Mer personligt liksom... typ... sådär, du vet... men Annika, tyst med dig om du inte har nåt vettigt att säga!!!
...
Det verkar lösa sig med kurserna. Hoppas jag.
Rasmus var jätteglad på Skype ikväll eftersom han blivit direktuttagen till Faculty of Music's jazzband/-orkester!! Han är så duktig, verkligen jättekul att han kommer att få använda sin dyra trumpet regelbundet här också, efter en lååååång jazzresa under sommaren... :)
JO, den söta, rara lilla professorn som kunde hjälpa mig med kurserna! Det visade sig efter en stunds prat att hans styvbror från Sydafrika också arbetat/forskat på samma sjukhus i Louisville som pappa gjorde när vi bodde där -83/-84 och bara två, tre år efter att vi var där! Och han specialiserade sig sen på barn med på nåt vis förstörda händer - precis som Marianne! OCH han är professor i franska och har Annecy som en av sina favoritstäder i Frankrike, alltså samma stad som jag bodde i en termin! Han skrev således in mig på en kurs i franska här, till min stora glädje, men sen sa förnuftet åt mig att byta bort den eftersom jag inte kommer att kunna tillgodoräkna mig den kursen i mitt program när jag kommer tillbaka till Sverige... Så det blir nog GIS istället: Geological Information System. Flygfoton. Men det är också coolt!
Ingen groundhog i sikte i dag, men en stackars ekorre som jagades av en förtjust asiat på campus. Rasmus sa stolt att han sett en chipmunk också! Vilket exotiskt djurliv! Och vi har inte ens kommit in på ämnet fåglar än! Uj, uj, uj...
Dagens utgifter:
mjölk (lite mindre dyr: sojamjölk!), äpplen, Nesteapulver, toapapper o handtvål till radhuset: 20 CAD = ca 130 SEK.
Låter dyrt, eller hur?! Hm...
Wednesday, September 5, 2007
P.S...
... fick i mig ett gratis äpple och en medhavd banan med svart skal eftersom den blev fryst i kylskåpet over night, samt en burk iced white tea med raspberry flavour. Smakade inte te för fem öre... Kom hem först efter 4:00 pm och njöt en cinnamon/raisin bagel med mustard o tofu tillsammans med en dryg halvliter iced Nestea (SÅ ska artificiellt iste smaka!), innan jag parkerade mig vid datorn.
Ska snart gå med Philip-the-German till Columbia Lake Village Community Center (typ högkvarteret för detta studentbostadsområdet. Ser ut som ett litet fort, jättegulligt - och bemannat till 2 am!) för att se kvällens gratisfilm for adults: "Babel" (med Brad Pitt! Ursäkta Rasmus, men *slurp*!) Tyvärr missat kvällens kids movie: "Happy Feet". Får bli en annan gång...
Dagens utgifter:
Lyckligtvis (och kanske ovanligtvis?) nada!
Eller nun-rien som franskkanadensarna skulle ha sagt...
Ska snart gå med Philip-the-German till Columbia Lake Village Community Center (typ högkvarteret för detta studentbostadsområdet. Ser ut som ett litet fort, jättegulligt - och bemannat till 2 am!) för att se kvällens gratisfilm for adults: "Babel" (med Brad Pitt! Ursäkta Rasmus, men *slurp*!) Tyvärr missat kvällens kids movie: "Happy Feet". Får bli en annan gång...
Dagens utgifter:
Lyckligtvis (och kanske ovanligtvis?) nada!
Eller nun-rien som franskkanadensarna skulle ha sagt...
Vilken lång dag! Och det har inte ens hunnit börja mörkna än!
Massor av ljud, meningar, siffror, datum och lokaler att sortera, galet så mycket info man blir ombedd att trycka in i huvudet - och alla tycker att just deras del är viktigast att prioritera... Har fått lära mig mer än en ny sak idag, bland annat att det är olagligt att inneha öppnade ölflaskor i sin bil och att man kan straffas för detta med böter à minst 500 CAD (= ca 3 300 SEK). Mycket mer än fortkörningsböter alltså... mamma! :)
Vaknade av min nya väckarklocka i morse, 7:50 am. Reagerade knappt på att det var kanadensisk radio - samma käcka pratande och pigga musik! Var ganska färdigsoven men skuttade inte direkt in i duschen. Möttes dock av en betydligt mer nyvaken Johan-från-LTH i badrock när jag kom ut... Moderskänslorna slog till direkt och jag ville klappa honom på kinden och säga "Putte... e du pömsig idag?"... Men, hrm...
Ganska klar i huvudet och fokuserad på en inforik dag gick jag ner i köket och letade fram vaniljyoghurt o mjölk (sa jag att den var dyyyyr!? ca 14 SEK per liter!! Svenskens mardröm...) från min välfyllda hörna i kylskåpet. Satte på kaffevatten i vattenkokaren och tog ner Sobeys billigaste instant coffe pulver (lika äckligt som Eldorados... Mamma, en Nescafé i julklapp?) från min välfyllda hylla i köksskåpet. Hällde upp lite vaniljyoghurt i den fina gröna skålen jag köpte på secong hand affären Generations igår och hällde på lite müsli som jag fått göra själv (kanadensare har inte upptäckt denna kulinariska rikedom än, stort minus på hälsolistan! Det är ju faktiskt bara var fjärde Canadienne som får i sig tillräckligt mycket fiber varje dag!* Men å andra sidan hade Sobeys både kli, havregryn, olika nötter och torkade frukter i lösvikt - allt för den perfekta blandningen...).
Poängen med detta stycke är att klargöra hur mycket man anstränger sig för att kunna följa sina gamla rutiner och tillgodose sina invanda behov. Jisses, en äkta kanadensare idag äter ju knappt ens frukost (en tredjedel äter ingen frukost alls på vardagarna*) och de som gör det häller lite sockerflingor o fettfri mjölk i en skål, går o duschar och äter sen upp den kalla gröten i två spoonfulls för att sen köpa en halvliter flavoured coffee på vägen till skolan/jubbet... ** Eller var det amerikaner som gör så, kanske?
Jaja! Hade bestämt med Philip-the-German att ha sällskap till infomötet för international students som skulle vara kl 9, men han kom ut från sitt rum först 8:30 och när jag började bli smått nervös över tidsbristen kl 8:45 så var han fortfarande kvar i duschen...
"Philip, are you getting ready? Cause if you want to bike to school, I'll just start walking and you can catch up?"
"What? No, no, I'm ready! I'll walk with you, let me just..."
"But the lecture begins in 14 minutes!"
"WHAT?!? Wasn't it 9:30??"
Ett antal tyska svettpärlor och desto fler korta, snabba meningar senare hade vi upptäckt att Philip och hans kursare o vänner Jessika, Julia och Charlotte inte alls behövde stressa eftersom de som GRADUATE students hade en workshop om fusk o källkopiering först 9:30, medan jag som UNDERgraduate faktiskt hade mitt introductional meeting kl 9. Det vill säga om 4 minuter... Men tack vare att min klocka (har inte haft armbandsur sen studenten, men nu är den fina klockan på plats igen och det känns faktiskt helt okej! Inte alls kvävande eller stressande utan som en hjälp... vilken skillnad!) gick fyra minuter för fort så blev jag bara fyra minuter försenad! Fantastiskt va? :)
Sen var det sittande i 3,5 timmar som gällde. Som sagt, olagligt att inneha öppnade alcoholic beverage containers in public, behave in an unorderly manor samt icke bära cykelhjälm om du är under 16 (hm, mannen i cykelaffären igår sa under 18... Who knows best?). Mycket fines, mycket fines... Och sen på banken fick jag lära mig att om du vill sätta in en check på ditt kanadensiska konto så får du vänta i 30 business days innan du får pilla på de pengarna! Hej åhå! Hinner farbror polisen bli sur på den tiden, tro?
Fick också höra lite om Culture Shock, detta fenomen som kan drabba vem som helst med visum och ge symptom som kronisk trötthet eller insomnia, förlorad aptit eller ökad aptit, ilska, sorg, irritabilitet, kramsjuka, tendens till självisolering, eksem, huvudvärk eller krypningar i benen. "But so does partying hard every night for a week...", avrundade den välmenande föreläsaren med mexikansk brytning.
Satt bredvid en viskande tjej från nordvästra Indien under hela förmiddagen. Jayshee, eller nåt sånt... Måste få folk att skriva ner sina namn om jag ska minnas dem korrekt... Hon hade kommit direkt från Indien för att läsa BioMeds i fyra år. Hennes syster läser i Toronto, annars är heeeeela familjen kvar i Indien. Under väntetiden på banken pratade jag sen först med tjejen till höger om mig, även hon från Indien, men södra delen. "Hot! Very hot!" sa hennes mamma som satt intill. Dottern skulle läsa Engineering, nanoteknik, även hon i fyra år. När hon sen blev kallad började flickan till vänster om mig att prata. Hon såg jättetrött ut och hade fortfarande jetlag - efter fyra dagar i Kanada! Hon hette Sarah och var från Iran. Faktiskt utan slöja... och hade ett bibliskt namn... Kristen månntro? Hur många kristna iranier kan det egentligen finnas? Hennes engelska var verkligen haltande, men hon skulle också läsa Engineering här i fyra år. Passade på att fråga henne vad hon "think of Canadians?". På det svarade hon långsamt "Canadians... are... ... strange!..." Med det sagt kände jag att det faktiskt är väldigt skönt att vara från ett så relativt närbesläktat land som Sverige, ha ungefär samma syn på människor och samhälle och ungefär samma slags klimat. Och kunna behärska språket så pass att man tar sig runt utan problem! Och att ha sin kaereste så pass tätt intill...
Rasmus skrev ett mail igår kväll då han kommit hem (han hann med bussen 6:30 pm, puh!) att han just invigt sig själv i det magiska smakriket av minipenne med likvifierad kvarg** (läs: macaroni and cheese) och att han nu skulle ta och flytta om de mörkblåmålade möblerna på sitt studentrum. De unga flickorna längre ner i korridoren var inte hemma och ingen ny room mate inom hörhåll. Han har hittills muttrat på riktigt bra om de svenska fördelarna jämfört med många kanadensiska speedbumps, men... jag tror nog att han kommer att vänja sig och hitta allt mer som är bättre här än hemma och som sen kan tas med hem till Sverige för att förbättra vardagen där. En underbar egenskap hos "alla" kanadensare: de vill "really embrace the richness of other cultures and welcome every immigrant as an assett to their country. We teach you a lot, but you teach us more!"
Och så är de så glada och verkligen hjälpsamma hela tiden! Mjums!!
Men crappiga squashbanor har de... Nåja, noone's perfect, right?
:)
* Enligt undersökningsresultat från 2005, mycket seriöst framställt på baksidan av Cheeriospaketet...
** Fastlagt av undertecknad, baserat på vibbar och dagsform
Massor av ljud, meningar, siffror, datum och lokaler att sortera, galet så mycket info man blir ombedd att trycka in i huvudet - och alla tycker att just deras del är viktigast att prioritera... Har fått lära mig mer än en ny sak idag, bland annat att det är olagligt att inneha öppnade ölflaskor i sin bil och att man kan straffas för detta med böter à minst 500 CAD (= ca 3 300 SEK). Mycket mer än fortkörningsböter alltså... mamma! :)
Vaknade av min nya väckarklocka i morse, 7:50 am. Reagerade knappt på att det var kanadensisk radio - samma käcka pratande och pigga musik! Var ganska färdigsoven men skuttade inte direkt in i duschen. Möttes dock av en betydligt mer nyvaken Johan-från-LTH i badrock när jag kom ut... Moderskänslorna slog till direkt och jag ville klappa honom på kinden och säga "Putte... e du pömsig idag?"... Men, hrm...
Ganska klar i huvudet och fokuserad på en inforik dag gick jag ner i köket och letade fram vaniljyoghurt o mjölk (sa jag att den var dyyyyr!? ca 14 SEK per liter!! Svenskens mardröm...) från min välfyllda hörna i kylskåpet. Satte på kaffevatten i vattenkokaren och tog ner Sobeys billigaste instant coffe pulver (lika äckligt som Eldorados... Mamma, en Nescafé i julklapp?) från min välfyllda hylla i köksskåpet. Hällde upp lite vaniljyoghurt i den fina gröna skålen jag köpte på secong hand affären Generations igår och hällde på lite müsli som jag fått göra själv (kanadensare har inte upptäckt denna kulinariska rikedom än, stort minus på hälsolistan! Det är ju faktiskt bara var fjärde Canadienne som får i sig tillräckligt mycket fiber varje dag!* Men å andra sidan hade Sobeys både kli, havregryn, olika nötter och torkade frukter i lösvikt - allt för den perfekta blandningen...).
Poängen med detta stycke är att klargöra hur mycket man anstränger sig för att kunna följa sina gamla rutiner och tillgodose sina invanda behov. Jisses, en äkta kanadensare idag äter ju knappt ens frukost (en tredjedel äter ingen frukost alls på vardagarna*) och de som gör det häller lite sockerflingor o fettfri mjölk i en skål, går o duschar och äter sen upp den kalla gröten i två spoonfulls för att sen köpa en halvliter flavoured coffee på vägen till skolan/jubbet... ** Eller var det amerikaner som gör så, kanske?
Jaja! Hade bestämt med Philip-the-German att ha sällskap till infomötet för international students som skulle vara kl 9, men han kom ut från sitt rum först 8:30 och när jag började bli smått nervös över tidsbristen kl 8:45 så var han fortfarande kvar i duschen...
"Philip, are you getting ready? Cause if you want to bike to school, I'll just start walking and you can catch up?"
"What? No, no, I'm ready! I'll walk with you, let me just..."
"But the lecture begins in 14 minutes!"
"WHAT?!? Wasn't it 9:30??"
Ett antal tyska svettpärlor och desto fler korta, snabba meningar senare hade vi upptäckt att Philip och hans kursare o vänner Jessika, Julia och Charlotte inte alls behövde stressa eftersom de som GRADUATE students hade en workshop om fusk o källkopiering först 9:30, medan jag som UNDERgraduate faktiskt hade mitt introductional meeting kl 9. Det vill säga om 4 minuter... Men tack vare att min klocka (har inte haft armbandsur sen studenten, men nu är den fina klockan på plats igen och det känns faktiskt helt okej! Inte alls kvävande eller stressande utan som en hjälp... vilken skillnad!) gick fyra minuter för fort så blev jag bara fyra minuter försenad! Fantastiskt va? :)
Sen var det sittande i 3,5 timmar som gällde. Som sagt, olagligt att inneha öppnade alcoholic beverage containers in public, behave in an unorderly manor samt icke bära cykelhjälm om du är under 16 (hm, mannen i cykelaffären igår sa under 18... Who knows best?). Mycket fines, mycket fines... Och sen på banken fick jag lära mig att om du vill sätta in en check på ditt kanadensiska konto så får du vänta i 30 business days innan du får pilla på de pengarna! Hej åhå! Hinner farbror polisen bli sur på den tiden, tro?
Fick också höra lite om Culture Shock, detta fenomen som kan drabba vem som helst med visum och ge symptom som kronisk trötthet eller insomnia, förlorad aptit eller ökad aptit, ilska, sorg, irritabilitet, kramsjuka, tendens till självisolering, eksem, huvudvärk eller krypningar i benen. "But so does partying hard every night for a week...", avrundade den välmenande föreläsaren med mexikansk brytning.
Satt bredvid en viskande tjej från nordvästra Indien under hela förmiddagen. Jayshee, eller nåt sånt... Måste få folk att skriva ner sina namn om jag ska minnas dem korrekt... Hon hade kommit direkt från Indien för att läsa BioMeds i fyra år. Hennes syster läser i Toronto, annars är heeeeela familjen kvar i Indien. Under väntetiden på banken pratade jag sen först med tjejen till höger om mig, även hon från Indien, men södra delen. "Hot! Very hot!" sa hennes mamma som satt intill. Dottern skulle läsa Engineering, nanoteknik, även hon i fyra år. När hon sen blev kallad började flickan till vänster om mig att prata. Hon såg jättetrött ut och hade fortfarande jetlag - efter fyra dagar i Kanada! Hon hette Sarah och var från Iran. Faktiskt utan slöja... och hade ett bibliskt namn... Kristen månntro? Hur många kristna iranier kan det egentligen finnas? Hennes engelska var verkligen haltande, men hon skulle också läsa Engineering här i fyra år. Passade på att fråga henne vad hon "think of Canadians?". På det svarade hon långsamt "Canadians... are... ... strange!..." Med det sagt kände jag att det faktiskt är väldigt skönt att vara från ett så relativt närbesläktat land som Sverige, ha ungefär samma syn på människor och samhälle och ungefär samma slags klimat. Och kunna behärska språket så pass att man tar sig runt utan problem! Och att ha sin kaereste så pass tätt intill...
Rasmus skrev ett mail igår kväll då han kommit hem (han hann med bussen 6:30 pm, puh!) att han just invigt sig själv i det magiska smakriket av minipenne med likvifierad kvarg** (läs: macaroni and cheese) och att han nu skulle ta och flytta om de mörkblåmålade möblerna på sitt studentrum. De unga flickorna längre ner i korridoren var inte hemma och ingen ny room mate inom hörhåll. Han har hittills muttrat på riktigt bra om de svenska fördelarna jämfört med många kanadensiska speedbumps, men... jag tror nog att han kommer att vänja sig och hitta allt mer som är bättre här än hemma och som sen kan tas med hem till Sverige för att förbättra vardagen där. En underbar egenskap hos "alla" kanadensare: de vill "really embrace the richness of other cultures and welcome every immigrant as an assett to their country. We teach you a lot, but you teach us more!"
Och så är de så glada och verkligen hjälpsamma hela tiden! Mjums!!
Men crappiga squashbanor har de... Nåja, noone's perfect, right?
:)
* Enligt undersökningsresultat från 2005, mycket seriöst framställt på baksidan av Cheeriospaketet...
** Fastlagt av undertecknad, baserat på vibbar och dagsform
Tuesday, September 4, 2007
Shopped til we dropped...
Redan mörkt utanför fönstret igen. Vilken lång dag!
Rasmus o jag vaknade vid åtta och var väl ganska ointresserade i frukosten som fick bestå av Cheerios (osötade flingor i form av minimunkar, ca 1,2 cm i diameter) och mjölk. Fast nej, Rasmus var ju helsåld på dem: "De är ju så roliga!". Men så tog mjölken slut och vi spankulerade över det stora gröna fältet (klippt som av Forrest Gump, "for free", på sin motorgräsklippare) utanför det town house där jag bor, några hundra meter till Sobeys. Sobeys är typ som ICA, men nog lite billigare - och har öppet 24 timmar om dygnet! Skojar inte, dessa mataffärus gigantus stänger aldrig! Utom på Labor Day, dvs igår...
Vi gick iaf runt ganska sävligt och lugnt i affären i ca en och en halv timme och upptäckte, skrattade, förvånades, förbryllades... Rasmus köpte bl a Kraft Dinner som tydligen är den vanligaste Macaroni and cheese-versionen, några konservburkar med enligt honom spännande innehåll samt ännu gulare ost än sojaosten han köpte i förrgår. Dagens frågetecken: What's up med kanadensare och ost? Vi har nämligen hunnit förstå att "vanlig" ost, dvs underligt homogen (helt utan luftbubblor o dyl) är mycket dyrare än ost gjord på sojamjölk, vilket inte alls är fallet hemma i Svealand. Rasmus har uttalat en stark vägran om att köpa färdigskivad ost, på grund av att eller varför han tagit med sig en osthyvel, men idag hittade han till sin fasa ingen ost under 20 CAD/kg, dvs 130 kr/kg! Och till råga på allt så glömde han den (dyra!) ost han till slut köpte för att ta hem till Guelph, i min kyl...
Vi var så trötta när vi kom tillbaka och fast klockan bara var 11 så ville Rasmus laga lunch. Men vi delade en cinnamon/raisin bagel istället och gick och la oss för att sova på även min så hårda säng i en timme. Jag vaknade inte alls av Rasmus mobil när den ringde, så han gick upp själv och fixade lunch: grönsaksmix wokat med tomatsås-från-igår och nyinköpt tofu, ner i ugnsvärmda, grova pitabröd. Mjums! Så underbart att bli väckt med en kyss på kinden och orden "Älskling, maten är klar..." :)
Sen, i sann skandinavisk anda, GICK vi in till stan med en finfin karta i handen för att jaga shopping malls. Högst på listan var kudde och ev täcke, väckarklocka till mig och adapter till Rasmus, kanske en mobil och lite kitchen utensils till Rasmus, en handduk o skrivpapper till mig och lite annat smått o gott. Vankade fram på trottoarerna i hettan och hittade relativt enkelt till det ena konsumentparadiset efter det andra. Efter bara den första kilometern säger Rasmus: "Jag förstår varför man ska ha bil..."
Vi hittade ganska snart en väckarklocka till mig (min första sen jag fick min stora vita väckarklocka som premie för att jag sålt WWF-saker... eh... -95?) men det blev ingen mobil i samma affär för de verkade alldeles för luriga med sina priser och sitt begränsade utbud. 25 CAD för ett nytt simkort och ytterligare 25 CAD för att få ett nummer? Och då har man inte ens fått minuter att ringa för! Hm...
Men, men, det blev vars en kudde, handduk o skrivpapper till mig och koppar till oss båda, samt tallrikar och en tekanna för bara 5 CAD till Rasmus (ca 33 SEK). Jisses, så intensivt har jag inte shoppat sen inför jularna i högstadiet! Men det vara bara nödvändiga saker och till RELATIVT riktigt låga priser! Sen hoppade Rasmus på bussen in till downtown Kitchener för att ta bussen 6:30 pm tillbaka till Guelph. Blodsockret riktigt lågt och ett snabbt o smärtfritt förväl... Sen vände jag och gick tillbaka samma väg, men hann inte långt innan jag såg ett Blood Donor Center. Gick in o frågade om jag som svensk blodgivare kunde få ge blod här i Kanada och blev så glad när jag fick klartecken tillbaka! Snackade lite skillnader i förfarandet tillsammans med sekreteraren och det visade sig att man i Kanada får lämna blod var 8e vecka, till skillnad från var 16e i Sverige. Undrar om de tar lika mycket... Man får INTE gratis järntabletter efteråt ("Oh no, we could never do that!"), men deras stolar ser ut som breda, mjuka skinnfåtöljer - som om man kommit in i the library i något stort mansion ute på landet... :) Sen gick jag hem hela vägen från stan. Tog en timme och en kvart, men så skönt att få röra på sig! Och bra sätt att lära sig stan på... Åt upp resten av pastan från igår tillsammans med lite tofu och prepared mustard som middag - MJUMS igen...
Som uppföljning på gårdagens frågetecken så lyckades Rasmus hitta ledtrådar på Wikipedia som fick oss att till 98% fastslå att de underliga bävertaxråttorna inte är bisamråttor utan groundhogs! Jordsvin? http://en.wikipedia.org/wiki/Groundhog
Det andra fotot på vänster sida är närmast identiskt med det jag tog när vi väntade i skuggan på bussen i Guelph igår för att åka in till stan - coolt! Här i Waterloo finns det också flera stycken och i skrivande stund hör jag en knapra på något under granen utanför mitt fönster. Syrsorna spelar också och en o annan bil susar förbi på vägen en bit bort. Inget hörs från Sobeys, fast jag ser deras gröna neonskylt mellan grangrenarna i mörkret...
Dagens utgifter:
Sobeys, mat: 45 CAD = ca 300 SEK
Bead Need, pärlor: 6 CAD = ca 40 SEK
2nd hand, kudde, handduk, muggar, skålar: 10 CAD = ca 65 SEK
Everything for a dollar-store, skrivpapper, mycket snyggare muggar, ziplock-påsar: 4 CAD = ca 25 SEK
TOTAL: 65 CAD = ca 430 SEK
*yikes*
Rasmus o jag vaknade vid åtta och var väl ganska ointresserade i frukosten som fick bestå av Cheerios (osötade flingor i form av minimunkar, ca 1,2 cm i diameter) och mjölk. Fast nej, Rasmus var ju helsåld på dem: "De är ju så roliga!". Men så tog mjölken slut och vi spankulerade över det stora gröna fältet (klippt som av Forrest Gump, "for free", på sin motorgräsklippare) utanför det town house där jag bor, några hundra meter till Sobeys. Sobeys är typ som ICA, men nog lite billigare - och har öppet 24 timmar om dygnet! Skojar inte, dessa mataffärus gigantus stänger aldrig! Utom på Labor Day, dvs igår...
Vi gick iaf runt ganska sävligt och lugnt i affären i ca en och en halv timme och upptäckte, skrattade, förvånades, förbryllades... Rasmus köpte bl a Kraft Dinner som tydligen är den vanligaste Macaroni and cheese-versionen, några konservburkar med enligt honom spännande innehåll samt ännu gulare ost än sojaosten han köpte i förrgår. Dagens frågetecken: What's up med kanadensare och ost? Vi har nämligen hunnit förstå att "vanlig" ost, dvs underligt homogen (helt utan luftbubblor o dyl) är mycket dyrare än ost gjord på sojamjölk, vilket inte alls är fallet hemma i Svealand. Rasmus har uttalat en stark vägran om att köpa färdigskivad ost, på grund av att eller varför han tagit med sig en osthyvel, men idag hittade han till sin fasa ingen ost under 20 CAD/kg, dvs 130 kr/kg! Och till råga på allt så glömde han den (dyra!) ost han till slut köpte för att ta hem till Guelph, i min kyl...
Vi var så trötta när vi kom tillbaka och fast klockan bara var 11 så ville Rasmus laga lunch. Men vi delade en cinnamon/raisin bagel istället och gick och la oss för att sova på även min så hårda säng i en timme. Jag vaknade inte alls av Rasmus mobil när den ringde, så han gick upp själv och fixade lunch: grönsaksmix wokat med tomatsås-från-igår och nyinköpt tofu, ner i ugnsvärmda, grova pitabröd. Mjums! Så underbart att bli väckt med en kyss på kinden och orden "Älskling, maten är klar..." :)
Sen, i sann skandinavisk anda, GICK vi in till stan med en finfin karta i handen för att jaga shopping malls. Högst på listan var kudde och ev täcke, väckarklocka till mig och adapter till Rasmus, kanske en mobil och lite kitchen utensils till Rasmus, en handduk o skrivpapper till mig och lite annat smått o gott. Vankade fram på trottoarerna i hettan och hittade relativt enkelt till det ena konsumentparadiset efter det andra. Efter bara den första kilometern säger Rasmus: "Jag förstår varför man ska ha bil..."
Vi hittade ganska snart en väckarklocka till mig (min första sen jag fick min stora vita väckarklocka som premie för att jag sålt WWF-saker... eh... -95?) men det blev ingen mobil i samma affär för de verkade alldeles för luriga med sina priser och sitt begränsade utbud. 25 CAD för ett nytt simkort och ytterligare 25 CAD för att få ett nummer? Och då har man inte ens fått minuter att ringa för! Hm...
Men, men, det blev vars en kudde, handduk o skrivpapper till mig och koppar till oss båda, samt tallrikar och en tekanna för bara 5 CAD till Rasmus (ca 33 SEK). Jisses, så intensivt har jag inte shoppat sen inför jularna i högstadiet! Men det vara bara nödvändiga saker och till RELATIVT riktigt låga priser! Sen hoppade Rasmus på bussen in till downtown Kitchener för att ta bussen 6:30 pm tillbaka till Guelph. Blodsockret riktigt lågt och ett snabbt o smärtfritt förväl... Sen vände jag och gick tillbaka samma väg, men hann inte långt innan jag såg ett Blood Donor Center. Gick in o frågade om jag som svensk blodgivare kunde få ge blod här i Kanada och blev så glad när jag fick klartecken tillbaka! Snackade lite skillnader i förfarandet tillsammans med sekreteraren och det visade sig att man i Kanada får lämna blod var 8e vecka, till skillnad från var 16e i Sverige. Undrar om de tar lika mycket... Man får INTE gratis järntabletter efteråt ("Oh no, we could never do that!"), men deras stolar ser ut som breda, mjuka skinnfåtöljer - som om man kommit in i the library i något stort mansion ute på landet... :) Sen gick jag hem hela vägen från stan. Tog en timme och en kvart, men så skönt att få röra på sig! Och bra sätt att lära sig stan på... Åt upp resten av pastan från igår tillsammans med lite tofu och prepared mustard som middag - MJUMS igen...
Som uppföljning på gårdagens frågetecken så lyckades Rasmus hitta ledtrådar på Wikipedia som fick oss att till 98% fastslå att de underliga bävertaxråttorna inte är bisamråttor utan groundhogs! Jordsvin? http://en.wikipedia.org/wiki/Groundhog
Det andra fotot på vänster sida är närmast identiskt med det jag tog när vi väntade i skuggan på bussen i Guelph igår för att åka in till stan - coolt! Här i Waterloo finns det också flera stycken och i skrivande stund hör jag en knapra på något under granen utanför mitt fönster. Syrsorna spelar också och en o annan bil susar förbi på vägen en bit bort. Inget hörs från Sobeys, fast jag ser deras gröna neonskylt mellan grangrenarna i mörkret...
Dagens utgifter:
Sobeys, mat: 45 CAD = ca 300 SEK
Bead Need, pärlor: 6 CAD = ca 40 SEK
2nd hand, kudde, handduk, muggar, skålar: 10 CAD = ca 65 SEK
Everything for a dollar-store, skrivpapper, mycket snyggare muggar, ziplock-påsar: 4 CAD = ca 25 SEK
TOTAL: 65 CAD = ca 430 SEK
*yikes*
Monday, September 3, 2007
Första kvällen i mitt nya hem
Det blev mörkt ganska fort utanför mitt fönster. Har det till vänster om mig när jag nu sitter vid skrivbordet och just har startat min allra första blog för att lättare kunna hålla kontakten med alla nära o kära samt berätta om vad jag o Rasmus upplever här i Kanada.
Vi kom till Guelph igår vid 17-tiden, 5 pm, och letade upp Rasmus's rumsnycklar och dorm room men fick inte handla bröd o sojaost i mataffären eftersom vi var barfota. Men efter en turoreturresa till 11e våningen och en hel del mutter från Rasmus så blev vi insläppta och tanten i kassan kunde till och med släppa fram ett litet leende för att vi undrade vad allt kostade (skyll dig själv om det inte finns prislappar nånstans!). Jag fick sova hos Rasmus fast icke-Guelphare var strikt bannlysta i huset och uppleva hans extremt hårda säng. Verkligen, som att sova på heltäckningsmatta direkt på golvet! Och ingen kudde som sagt... Somnade helt slut båda två vid 10 pm och vaknade först 11 timmar senare... Eftersom det inte fanns tallrikar, bestick, knivar, glas, kastruller - nada! - i Rasmus's korridorskök, så blev det sojaost skuren med hans medtagna osthyvel, på grovt toast.bröd till frukost, nersköljt med mjölk upphälld i min vattenflaska från Reykjavik. Mums!
Gick tillsammans längs vägen i den unga dagens tidiga hetta och letade efter en busshållplats för att kunna ta oss till Waterloo. Frågade några student organisers om hjälp och kunde snart vila i skuggan av en gatuskylt intill busshållplatsen. Rasmus låg på gräsmattan med huvudet i mitt knä och jag strök undan hår som hela tiden föll tillbaka ner på hans panna... :) Men plötsligt fick vi sällskap - av ett mycket underligt djur! Det kom sniffandes längs kanten av planterade buskar och mumsade i sig gräs på vägen och såg ut som en korsning mellan bäver, tax och råtta. Rasmus o jag for upp försiktigt sör att inte skrämma den och gick långsamt nära för att titta efter ordentligt och kunna ta foton. Kan det vara en bisamråtta tro? Nu ikväll upptäckte Rasmus en rakt utanför min altandörr, dessa underliga varelser skall härmed utsättas för intensiv bevakning och artbestämning!
Rasmus gick just ner för trappan hos mig i Waterloo till köket med sin egen dator för att leta information om var vi kan hitta täcke o kudde, kontantkort och nya mobiler, kanske en stekpanna och en mikrovågsugn och annat smått o nödvändigt imorgon. Idag är det ju Labor Day varför alla laborers är lediga och det inte har gått att vara så effektiv under dagen. Skolan börjar om en vecka och det känns riktigt bra att vara här så pass långt i förväg, med tanke på allt som måste fixas...
Ögonen går i kors så nu orkar jag inte skriva mer...
Ska ner i köket och kolla vad Rasmus hittat innan vi bäddar ner oss i min inte fullt så hårda säng...
Ny dag imorgon, can't wait!
:)
Vi kom till Guelph igår vid 17-tiden, 5 pm, och letade upp Rasmus's rumsnycklar och dorm room men fick inte handla bröd o sojaost i mataffären eftersom vi var barfota. Men efter en turoreturresa till 11e våningen och en hel del mutter från Rasmus så blev vi insläppta och tanten i kassan kunde till och med släppa fram ett litet leende för att vi undrade vad allt kostade (skyll dig själv om det inte finns prislappar nånstans!). Jag fick sova hos Rasmus fast icke-Guelphare var strikt bannlysta i huset och uppleva hans extremt hårda säng. Verkligen, som att sova på heltäckningsmatta direkt på golvet! Och ingen kudde som sagt... Somnade helt slut båda två vid 10 pm och vaknade först 11 timmar senare... Eftersom det inte fanns tallrikar, bestick, knivar, glas, kastruller - nada! - i Rasmus's korridorskök, så blev det sojaost skuren med hans medtagna osthyvel, på grovt toast.bröd till frukost, nersköljt med mjölk upphälld i min vattenflaska från Reykjavik. Mums!
Gick tillsammans längs vägen i den unga dagens tidiga hetta och letade efter en busshållplats för att kunna ta oss till Waterloo. Frågade några student organisers om hjälp och kunde snart vila i skuggan av en gatuskylt intill busshållplatsen. Rasmus låg på gräsmattan med huvudet i mitt knä och jag strök undan hår som hela tiden föll tillbaka ner på hans panna... :) Men plötsligt fick vi sällskap - av ett mycket underligt djur! Det kom sniffandes längs kanten av planterade buskar och mumsade i sig gräs på vägen och såg ut som en korsning mellan bäver, tax och råtta. Rasmus o jag for upp försiktigt sör att inte skrämma den och gick långsamt nära för att titta efter ordentligt och kunna ta foton. Kan det vara en bisamråtta tro? Nu ikväll upptäckte Rasmus en rakt utanför min altandörr, dessa underliga varelser skall härmed utsättas för intensiv bevakning och artbestämning!
Rasmus gick just ner för trappan hos mig i Waterloo till köket med sin egen dator för att leta information om var vi kan hitta täcke o kudde, kontantkort och nya mobiler, kanske en stekpanna och en mikrovågsugn och annat smått o nödvändigt imorgon. Idag är det ju Labor Day varför alla laborers är lediga och det inte har gått att vara så effektiv under dagen. Skolan börjar om en vecka och det känns riktigt bra att vara här så pass långt i förväg, med tanke på allt som måste fixas...
Ögonen går i kors så nu orkar jag inte skriva mer...
Ska ner i köket och kolla vad Rasmus hittat innan vi bäddar ner oss i min inte fullt så hårda säng...
Ny dag imorgon, can't wait!
:)
Subscribe to:
Comments (Atom)
