Frisk fartvind!

Ännu en überlång tisdag i mitt hittills en månad långa kanadensiska liv ...

Skolarbetet trappas upp och nu börjar midterm proven nalkas i de olika kurserna. Och mitt i test-hysterin ska mina fellow GIS-studenter och jag lägga MÅNGA timmar på vår första lab assignment. I den ingår att skapa tre olika sorters kartor med olika teman som vi ska låtsas att Waterloo kommun beställt av oss som GIS-proffs. Klurigt, pilligt-pilligt, mycket tänkande - men kul! Satt kvar i nästan två timmar med några andra efter att labben var slut och jobbade på våra kartor. Hann nog få den första klar...
Att sen komma ut i natten var inte lika varmt som tidigare kvällar, men visst hade man kunnat gå hem i t-shirt fast klockan närmade sig 22:30. MEN, det behövde jag inte göra idag - för jag har köpt en cykel!!! (Föreställ dig nu hur jag gör den där lilla löjliga segerdansen med armarna utsträckta rakt fram, händerna ihop framför kroppen och rörandes dem i en kantig cirkel... Hm...)

Jaja...
And so the story goes:
Som nykommen utbytesstudent till Waterloo fick man all möjlig information och mitt däri nånstans fanns några rader om var man kunde få tag i begagnade cyklar. Det ena alternativet var hos Mr Cemal, 313 Regina Street (samma siffror som på Kalle Ankas registreringsskylt), öppet vardagar (från att han vaknat?) till 7 pm, eller hos universitetets utförsäljning av alla möjliga mekaniska samt elektroniska prylar som hålls sista lördagen i varje månaden, 10 am - 2 pm nere i downtown Kitchener. Denna helgen var det således en sådan utförsäljning och jag hade tänkt att Rasmus och jag skulle hinna sneaka in om den på väg från Guelph till Waterloo's football game i lördags, men eftersom vi var uppe så sent på fredagen och inte skulle hinna med bussen till Waterloo utan för stor magsårsfaktor så sköts det alternativet att hitta en begagnad cykel till mig upp en månad.
Men eftersom jag märkt en påtaglig tendens hos mig själv att stanna länge på campus om kvällarna, som droppe i moset av alla andra anledningar, så tog jag mig själv i kragen och drog iväg mig till Mr Cemal idag efter att föreläsningarna var slut. Gick o gick och blev lite positivt överraskad över hur jag både kände igen mig i områdena, kände mig hemma på trottoarerna och kan allt fler gatunamn (läser ju på när jag pillar med GIS-kartorna!). Kan tyckas smått, men är ändå en viktig del av acklimatiseringen i en ny värld och boostar självförtroendet lite grann!

Så när jag gick mellan villorna längs Regina Street såg jag till slut en ovanligt stor samling cyklar för att vara en privat tomt. Jag kom närmare och upptäckte att cyklarna uppe på den eleverade gräsmattan var i sämre skick och sammankopplade i flockar, medan det på uppfarten stod tre cyklar i mer normal position, fastkopplade i varandra med en lång låsvajer. En stor, äldre herre i grånad kalufs och med hängslena på vardera sidan om magen (tänk jultomten i skitig, rutig flanell) satt vänd mot gatan och skulle just till att rulla sig en cigarett när jag dök upp på trottoaren och vinkade lite förväntansfullt:
"Mr Cemal? [Sem'al, Kem'al, Siim'al?]
Men nej, jag blev vidareviftad längs uppfarten och gick mot den enda dörr som fanns längs husväggen. Den var öppen och jag tittade in:
"Hello?", lite försiktigt...
Och där dök han upp! En inte alls lika reslig och imponerande tomte, men med lika stor mage, kom ner för trappan innanför dörren och tittade lätt ansträngt på mig.
"Hello! I was wondering if you have any bikes for sale...?"
Lika ansträngd blick, inget svar.
"Bikes? Do you sell bikes?
"You... want... look... at... bike... ... now?"
"Yes, if I may? Is it a bad time, should I come back later?"
"Well... ... I say... someone come and want bike, I say... ey..." och så ett väldigt sydeuropeiskt ryck på axlarna med armarna böjda utåt sidorna.

Intressant...

Men han kasade på sig sina nerslitna tofflor (typiska slippers) och kasade ut på uppfarten med mig. Turistinvandrare och betydligt yngre som jag var försökte jag göra allt för att möta honom på hans premisser och läsa av alla tecken och signaler allt medan jag väntade på nästa ord han skulle låta ljuda. Väldigt intressant studiematerial, denne Mr Cemal!
Han visade mig sina tre cyklar till salu med lite dold, men spelad, stolthet, i maklig takt och med sävliga gester:
"That one... special, cause it has (och här gjorde han en långsam ner-upp rörelse med händerna, utan att böja ryggen eller röra sig mer än nödvändigt, för att visa på stötdämparna på cykelns framgaffel. Vars ytterlager av gummi var sprucket...). That one... (och nu med höjd röst:) hundred törty dollar!"
"130 dollars?? Woaw!". Jag kunde inte hejda mig för priset var ju hejdlöst högt!
"Yes, and this one... (cykel nummer 2, mer mountainbike-aktig)... I say... teventy five dollar. And this one (nummer tre, mer racer-liknande) is teventy..."
Jag funderade lite, klämde på däcken, ratade snabbt racercykeln med tanke på vinterväglaget som snart komma skall och siktade in mig på mountainbike'en. Rostig o dann, inte mycket kvar av ursprungslacken och inte jätteroliga bromsvajrar... 75 dollar, snabb överslagsräkning = lite mer än 500 spänn. Visserligen schysst med Lundamått mätt, men jag visste ju också att man kunde få en splitter ny för 99 dollar på jättekedjan Canadian Tire (Clas Ohlsson, Bauhaus och verkstad i ett)... När Mr Cemal märkte att jag tvekade kopplade han på charmen och sa:
"Well, I don't know... to you I say teventy five... to other... I say... ninety! If you come tomorrow, I can say... ninety... but you come today, and today is today, so to you... I say... teventy five!..."
Hela tiden med aktiva axlar, armar och händer... Vilket charmtroll!
Jag fick provcykla den också och för att visa god vilja tog jag av mig ryggsäcken och la den på marken bredvid honom som pant. Jag skulle ju bara rulla tvärs över gatan tänkte jag, men så fort jag släppte väskan fick han energi i ögonen och sa med plötsligt snabb tunga:
"What you have in that bag? You have money in that bag?"
"Eeh... well, um... hehe... not much...? For three cups of coffee?" (Inte jättelögn, men det skulle vara tre dyra koppar i så fall!...)
"Okee, you take bike and go, I take bag!"
Och sen ett jätteflin i hans runda lilla ansikte.
Kul gubbe! Verkligen, om man nån gång kan få säga gubbe som vänlig beteckning på en kroppsfigur i kombination med ett typiskt lynne, så är Mr Cemal till 100% en liten gubbe!

Men jag tog inte cykeln, utan tackade för mig och spankulerade vidare längs Regina Street, denna 23-gradiga tisdageftermiddag i början av Oktober. Och för varje steg blev fötterna mer och mer inställda på att gå till Canadian Tire istället.
Och man skulle väl kunna kalla det kulturkrock att gå in i det gigantiska varuhuset med högt i tak och inga innerväggar som når upp till den korrugerade plåten där uppe, en stark, kylande vind rakt uppifrån när man passerar genom dörrarna, det kalla ljuset, alla ljud som är nära och avlägsna på samma gång - och denna anstormning av prylar, färger och erbjudanden som väller emot en! Efter att ha stått i den stundtals skuggade solen ute på Mr Cemals uppfart vid en lugn liten villagata och pratat på tu man hand, med det underliggande psykologiska spelet i att känna av, kanske pruta, spela svårflörtad, samtidigt som man spanar in alla detaljer man kan osv. Inne på Canadian Tire är allt ställt i långa, prydliga rader, allt är nytt och glänsande, luften är lite tung att andas och luktar gummi och svagt av lim och mellan hyllorna kilar anställda i strukna, enhetliga kläder och är så glada såååååå att man är där och anstränger sig för att få en att tro att de vill göra allt i världen för en och nej då, man stör inte alls, de väntade ju just på dig!

...

Men det blev en cykel iaf. En blå herrcykel. Och ett bygellås. Och vid utgången fanns Colgatetandborstar för bara 99 cent styck, så det blev en sån också. Grön såklart.
Min strategi i det här att inte sponsra Mr Cemals egenföretagande och samtidigt återanvända en begagnad vara, utan istället ge mina pengar till en gigantush-kedja och samtidigt köpa en helt ny vara baseras fullständigt på min privatekonomi. I detta fall var jag en egoist som hoppas på att kunna sälja en 6 månader gammal cykel i april för mycket mer pengar än en rostig gammal skrutt. Skulle kunna lägga till en massa "men" efter det där, men det hjälper ju inte. Så här blev det, på grund av mitt beslut. Men jag ska försöka kompensera det genom att fortsätta att köpa lokalproducerade grönsaker och frukt och lämna min plats på bussen åt nån omvänd bilist eftersom jag nu kan cykla istället. Samtidigt är det en investering i min personliga hälsa eftersom jag nu kan vidga mina vyer ännu mer, känna den bekanta frihetskänslan i att hoppa upp på cykeln och veta att jag kan cykla vart jag vill på denna kontinenten och sen berätta om mina cykelerfarenheter för andra så att de också lockas att cykla ut i naturen! Och om jag själv mår bra så kan jag göra en bättre insats för att få andra och Planeten att må bra, eller hur?

Om ovanstående argument är av intresse och om du inte gjort det än, så kan jag starkt rekommendera ett klick på länken ute i högerkanten som heter "Vet du ditt Ecological Footprint?". Svara ärligt och du får ett hum om hur du påverkar vår enda planet. Men få inte för mycket dåligt samvete över ditt troligtvis (som i-landsinvånare) påtagliga fotavtryck utan gör istället som en av mina favoritföreläsare sa härom dagen:
"Improve!
Act wiser and consider your actions everyday!
Set an example to people in your environment and be a role model instead of beating yourself up over the emissions and impacts you cause!
Congratulate yourself for being better than average concerning the environmental awareness and small actions in your daily life that on the whole make a huge difference - the more people who do the same!"

YEAH!

;)

*love*
/kanadanka

Dagens utgifter:
Canadian Tire, cykel (99 CAD), bygellås (15 CAD), tandborste 0,99 CAD) och tax (skatt, inte hund... tyvärr...): 132 CAD = ca 880 SEK
Tim Horton's, medium coffee and two roasted 12 grain bagels: 3.61 CAD = ca 23,50 SEK

Hejhej!

Sitter at the Dana Porter library on campus och am waiting for the line till skrivaren att bli kortare... Klockan e 22:00 och jag vill go home...

:)

Haft en riktigt fin helg med Rasmus i Guelph!
Vi sov dock so long on the Saturday morgon att vi inte skulle hinna till football matchen i Waterloo i tid, so we stayed och hade en very lugn och mysig long helg tillsammans i Guelph instead!

Ska walk hem nu, when jag har skrivit ut lite grejs, tillbaka igen imorgon bitti kl 8!

Avslutningsvis:

Hej hej Stig!

Och Stigs granne! - som e so nice att han provides utskrifter till icke internet users!

Och hej till Karin som told me om hur Rasmus morfar keeps sig self uppdaterad om situationen i Kanada!

Internet e coolt, eller hur?

:)

*kram*

/kanadanka