Mennonite Country

Regnet strilar utanför fönstret, huvudet känns tungt mellan axlarna och orden är inte ända framme i frontloben, redo att plitas ner med flinka fingrar över tangentbordet. Sen Rasmus åkte hem till Guelph i söndags eftermiddag har jag mest sovit, försökt lösa sudoku och försökt läsa artiklar och kursmaterial. Faktiskt ätit glass! Det visar hur nere min ordinära guard är! Och faktiskt som frukost!...

Okej, från början:
Rasmus o jag bestämde via Skype i onsdags kväll att han skulle komma med bussen till downtown Kitchener 12:35 pm på fredagen. Vi hann strosa runt lite kring busstationen, mest för att ge gemensamt sken av att vara på väg nånstans tror jag, eftersom vi bara pratade, pratade o pratade. Vi måste se rätt roliga ut när vi träffas inför helgerna: gåendes i väldigt ojämn takt, sidledes längs trottoaren eftersom vi vill se varandra i ansiktet o kramas samtidigt som vi pratar o går... :D Men så härligt det är, särskilt de första timmarna, när man hela tiden blir glatt påmind om att "Just det, han ÄR ju faktiskt här intill mig!"...

Men vi tog buss 7D hem mot mig ganska snart, fast jag fick hoppa av på campus eftersom jag skulle träffa min Greening the Campus projektgrupp en stund i det stora Dana Porter Library. Jag var förresten redigt snorig och gick mest mellan bordet och det intilliggande caféets servettmatare och kan helt ärligt inte redogöra för vad vi kom fram till, mer än att vi skulle ses efter helgen, på måndagen, samma tid, samma plats...
Rasmus hade kommit in hos mig utan problem och pratade med Johan och Philip som var hemma i vår soffa (som vanligt). Jag hade riktig lust att ropa "Honey, I'm home!" när jag klev in genom dörren, men tänkte att... nej...
Förresten så var det tokstädat hemma hos oss i fredags eftersom vi fått mail om att en städpatrull skulle komma o inspektera samtliga units och kontrollera safety, maintenance and cleanliness. Att vårt hem är säkert och att det håller ihop brydde vi oss tydligen inte så mycket om, men renheten - SHIT! Vi måste städa!!! De skulle ha kommit på fredagen, men på torsdagmorgonen kom ett mail om att "Nej, förresten, vi lägger om schemat, vi kommer idag istället!" Så Phillip-the-German o jag tog ett race mot äcklet, han skrubbade rent köket och jag dammsög nere o uppe. Tidigare i veckan hade jag tagit mig för att våttorka golvet också, och de mörka sektionerna blev ljusare, men de klibbiga fläckarna fanns fortfarande kvar... Undrar om de har klorin på Sobeys?
Jag bad Johan snällt att ta hand om disken som fanns kvar (eftersom Tysken o jag redan plockat ihop hans saker i och kring soffan...) och gick sen upp till min dator - där jag fann ett nytt mail från städpatrullen: "Hoppsan, vi har problem med Word! Självklart kommer vi på fredag och inte på torsdag! Sorry!"

Eller hur!!?!!

Men effektivt var det ju... Och vi fick 80% på cleanliness skalan!


I lördags åkte Rasmus, Johan, Philip o jag på utflykt! Vi hade bestämt träff med ett helt gäng med tyskar och skulle tillbringa eftermiddagen på en mycket känd Farmers' Market, strax norr om Waterloo. Byn där heter St Jacobs o bebos av mennoniter, en slags gren nära släkt med Amish på religionsträdet. Det finns tydligen en hel del av dem här och på One Dollar Store kan man köpa vykort med motiv från "Mennonite Country, Ontario" där man ser män i svarta o vita kostymliknande kläder o höga svarta hattar bakom hästdragna plogar eller vagnar och kvinnor med uppsatt hår under en liten hätta som håller stora korgar med färsk frukt eller grönsaker i famnen. Alla männen ser likadana ut och alla kvinnorna lika så. Inte bara klädmässigt utan även fysiskt, in på smådetaljer. Vad kan det bero på? Skulle alla germaner också se så lika ut om de bar samma kläder och inte sminkade sig? Hm...

Iaf är St Jacobs Farmers' Market väldigt känt och Rasmus berättade att Guelph University anordnar bussresor dit - för 22 CAD! En av tyskorna, Leonie, berättade att det finns en turistdel och en lite mindre exploaterad del - på vars en sida av gatan som bussen stannar på. Vi började på den mer autentiskt delen och letade oss in i en stor lada där det fanns rader med försäljare av allt möjligt! Tyska korvar, egyptiska o marockanska rätter, europeiska ostar (här stannade Rasmus, Johan o Philip LÄNGE! Rasmus köpte sitt livs hittills dyraste ost: en pyttebit dansk ost, lagrad i 7 år, för närmare 50 spänn!), godis, handsydda allt-möjligt, hembakat bröd (i kommersiell upplaga) med ekologiska ingredienser och mycket mycket mer... Följ länken under Fotoalbum så får du se en bråkdel av allt vi fick framför ögonen...

Jag köpte fyra småpumpor att dekorera med, en vanlig men liten pumpa och en söt pumpa som absolut skulle tillagas o njutas! Ett rågbröd med ekologiska pumpakärnor slog jag också till med, köpt av en söt liten flicka som var en riktigt duktig försäljerska, men hade en ganska jobbig boss som hela tiden skulle lägga sig i, var nervös av sig och avbröt henne o höll på. Gav henne en varm blick och ett dolt leende som hon snappade upp fort. Hon log tillbaka och rätade på ryggen.
Jag hittade lite annat också, kanske en o annan julklapp, innan vi gick vidare till turisthavet. Det var ganska kallt ute och vi hade pälsat på oss ordentligt med flera lager tröjor, halsduk o vantar. Rasmus o jag hade de fingerlösa vantarna jag hittat åt oss (hrm... på... One Dollar Store, men vaddå! Tanken räknas ju!) och medan vi väntade på bussen på morgonen sprang killarna iväg till en yard sale, där Philip köpte en fräsig fleecemössa för 50 cent, jättekap! Men innan dagen var slut hade Johan o jag också köpt oss vars en mössa på marknaden, en handstickad luva med öronlappar som tydligen är väldigt vanlig i Kanada. Jag erkänner, hittills har jag tyckt att de ser tämligen löjliga ut, men när vinden viner är det gött att ha nåt ner om öronen också... Och den äldre herren som sålde dem kom direkt till mitt hjärta. Marknaden skulle stänga inom en halvtimme o han hade stått utomhus i blåsten i närmare 8 timmar, varför han såg lite sur ut kanske. Johan köpte sin mössa först och fick den i en plastpåse som det stod I(hjärta)NY på. Så jag frågade mannen om han varit i New York.
"Yeah. I actually got married there."
Men mungiporna stannade i botten även efter den meningen...
"Then why do you look so " sa jag och visade med fingrarna i mungiporna hur sur han såg ut.
"It's this wind. It's gonna take my tent!"
Och efter nån sekund av ögonkontakt började ett varmt leende bre ut sig i hans blick.

Jag älskar att göra människor glada. Jag älskar att verkligen SE personen jag har framför mig, och försöka tills det går. Se om de är glada i grund o botten. Om de har en positiv syn på livet, egentligen, även om tältet håller på att blåsa iväg. Och att få höra deras historier! Mössa-mannen visade en glimt av ett så fint hjärta att han fick 20 dollar istället för 15 av mig. Kanske inte min klokast spenderade dricks, men tecknet av uppskattning kändes rätt i stunden.

Inne på turistdelen var man mer som boskap i en stor inhägnad där man bara kunde röra sig i samma takt som strömmen av gående biomassa. Det var pumpor, tomater, paprikor, gurkor, rödbetor och marmelader och lite till. Rasmus sa att det gav starka Kiviks Marknad-vibbar... "Inomhus" på denna delen var säkert fyra gånger så stort och vi hann inte alls se alla stånd o bodar som fanns! Innan vi gick in köpte killarna en massa sparris och sötpotatis och jag ett blomkålshuvud. Där inne rann snoret lite mindre i takt med att näsväggarna värmdes upp, men vi hade allt mer att bära på, så pratet sjönk undan i takt med blodsockret. Men både Johan o Philip hann köpa vars en plånbok (Philip tappade sin i förra veckan! Med alla kort o grejer i, inte kul alls...), Johan köpt sex limpor bröd av en väldigt pratglad italiensk kanadensare som slängde in "capish" och "multo bene" varhelst han kunde och Rasmus stirrade flertalet gånger på gamla GameBoy- och Nintendospel som låg i långa rader... Vi var faktiskt bara där i drygt tre timmar, men med alla de intrycken kändes det som tre dagar... Innan vi tog sista bussen hem från marknaden så köpte vi lite vagnmat (dvs varm mat från vagnar à la Malmöfestivalen). Johan en kycklingburgare, Rasmus o jag delade på två vegetariska vårrullar o en massa stekt paprika medan Philip var den mest nyfikna av oss och vågade sig på Poutine, en kanadensisk vardagsnationalrätt bestående av något så exotiskt och djärvt som pommes frites och smält ost, täckt med gravy (ungefär som brunsås). Man kan häpna över viss kulinarisk uppfinningsrikedom och inte minst vad majoriteten av invånarna i ett land faktiskt fastnar för!

På kvällen kalasade vi på fräst grön o vit sparris, samt det hemlagade snabbmatsalternativet spagetti med tomatsås! Pojkarna avslutade med att njuta varandras ostar i förnämliga smakbitar och vi tömde flaskan med Kosher påsk-björnbärsvin som Rasmus o jag inhandlat på LCBO kvällen innan. Vi drog vidare genom natten till CLV Community Center för att titta på film med tyskarna på storbildsTV'n där, efter att vi noggrant iakttagit Rasmus JiffyPop från några veckor sen. Det är alltså popcorn som man poppar på spisen, men färdigförpackade i ett metallhölje som utvidgar sig allt medan cornen poppas! Se inledningen på Scream eller Scary Movie, så vet du var inspirationen till detta inköp kom från!...

Okej, lång dag imorgon med ömma leder och tungt huvud. Ska ta vattenprover ur Laurel Creek med projektgruppen och (s)labba med dem i Ecology-labbet på förmiddagen. Sen lååååååång Politics-föreläsning kl 1:30-4:30 pm innan jag parkerar mig i GIS-datorlabbet igen...
Hoppas att det inte regnar de snuttar jag är utomhus imorgon...

:)

*love*

/kanadanka

Helgens utgifter:
LCBO, björnbärsvin o Fireball (kanelwhiskey): 14 CAD = 95 SEK
Farmers' Market:
mössa 20 CAD = 130 SEK
pumpor 2,50 CAD = 17 SEK
en råglimpa 3 CAD = 20 SEK
ett blomkålshuvud 1 CAD = 6,50 SEK
vagnmat 4 CAD = 26 SEK

Hoppsan, jag hade visst rätt i att plånboken verkade väldigt mycket tunnare när vi åkte hem... Och då har jag inte ens tagit med alla utgifterna... ;)