Varmt igen.
Det var +26 grader i eftermiddags, stor kontrast till Torontos ca +13 i lördags...
Lång skoldag, med två första besök hos Student Health Services, en fantastisk inrättning i ett litet hus med panoramafönster mot den lilla sjön på campus. Jag gick dit mellan dagens first and second class, då jag hade en 40 minute break, för att dels få min brända tumme tittad på samt för att fråga hur jag kan få tag på den tredje och sista Gardasilsprutan jag behöver. Pappas Marianne ska ju komma förbi några dagar i början av oktober och då tänkte vi att hon skulle fullborda min vaccination mot humant papillomvirus - men sprutan rekommenderades visst att inköpas här! Jag fick vänta en kort stund på the nurse, som ropade upp mitt namn så försiktigt att jag knappt hörde det, men när hon såg att någon faktiskt lystrade till namnet sken hon verkligen upp och mötte mig med ett stort leende. Hon var förresten från Nya Zealand: ännu längre bort ifrån än jag... :) Hon blåste så snällt på min stackars blålila tumme, nu besmyckad med några små blåsor, kletade på rejält med antibiotisk kräm och satte på dubbla plåster för att verkligen täcka hela området. En mamma hade inte kunnat göra det bättre!
Därefter blev det ännu bättre behandling: jag fick följa med henne till en dator där hon kollade upp att jag ju var med i the Student Health Plan och därmed kan få min Gardasilspruta av doktorn här, på rätt dag (alltså inte en månad för tidigt) och HELT GRATIS! Just sparat pappa 1 X00 SEK! Whooooppie!
Däremot fick jag samtidigt veta att alla nya students på campus och framför allt alla international students, måste göra ett tuberkulostest - för 20 CAD... Jag hann inte göra det då utan skyndade till my next class istället, men efter alla föreläsningarna gick jag tillbaka, registrerade mig, skrev under en massa godkännanden, betalade mina 20 bucks och fick sitta ner hos en stor o glad nurse som inte alls viskade mitt namn. Det enda hon gjorde vara att spruta in en liten, liten skvätt nånting precis under huden på min vänstra underarm, samt säga till mig att gå men komma tillbaka i övermorgon för en check-up. Jisses vad det kändes suspekt! Jag fick direkt starka Big Brother-vibbar, att nån US Agency var inblandad och att innehållet i skvätten egentligen var ett liquid chip, nåt virus för att bli av med potential illegal immigrants eller kanske 1 billion alien-ägg!!! Fantasin hade inga gränser, men denna gången var detta faktum inte underbart...
Fast, tja, jag lever fortfarande... Men det är kanske precis vad De vill!
Gaaaaaaaaaaaaaah!!!
*andas genom en brown paper bag*
Okej, okej... Jag får ju iaf min vaccination gratis... De kanske har gett mig nåt nasty shit, men jag har åtminstone reducerat riskerna för livmoderhalscancer!
...
Var och kollade vårt townhouse's mail box för första gången ikväll! Där fanns en massa reklam för hamburgerställen, kapitalinvesteringsagenter, "Don't you need more coupons?", "Why not move here when you retire?" och annat smått o otajmat, två telefonräkningar till två personer som bodde här tidigare samt mina kursböcker som jag beställde från amazon.ca förra veckan. Så glad man kan bli över att få nånting som man egentligen inte kommer att använda frivilligt... och då menar jag inte reklamen!
Jag lämnade telefonräkningarna at the reception desk in the Community Center, gick hem och hade ännu en mysig liten pratstund med "tvillingarna" Johan o Philip. De satt förresten exakt likadant i soffan när jag kom hem igår kväll som när jag lämnade dem i torsdags... :)
En halvtimme senare ringde det på dörren (vår dörrklocka är lagad! Och den både piper och blinkar - tydligt! Och idag lagades även min säng som squeekt nåt ofantligt irriterande! Underbart, tack så mycket Paul the Carpenter!) och utanför stod Alamo-killen! Fast för honom är det ju jag som är Alamo... I alla fall, han sa att han bott här innan och undrade om vi fått nån av hans post. Sammanträffande! Fast nej, det hade vi inte. Men han o jag stod o snackade en bra stund i den ljumma kvällen och han berättade en massa intressanta grejer! Som att han är från Pakistan men bor i Chicago sen ca 9 år. Nu gör han sin doctor's research i Computer Science (samma som Rasmus o Tvillingarna) och bor denna terminen i norra Columbia Lake Village. Han har fem bröder som alla bor i Pakistan, i eller nära hans hemstad, samt en syster som bor på aaaaaaandra sidan Pakistan. Dit är det lättast att ta bussen, som BARA tar ca 15 timmar, jämfört med tåget som tar 24 timmar... The domestic airlines är det tydligen inte så många som litar på "for obvious reasons" och det är dessutom ganska dyrt. Han åker hem "for Christmas" och träffar alltså sin familj ungefär en gång om året och tycker då mest om att träffa sin syster eftersom "sisters bring the love, the caring and the colors to the family" medan han mest bara bråkar med sina bröder till exempel om "who should get the chicken leg and so on..." Jätteintressant!! Jag hade kunnat stå o snacka mycket, mycket längre - det var så enkelt och kändes så självklart och öppet, ingen risk för förolämpningar eller liknande på grund av olika customs eller så... - men det kändes som lagom att avrunda när en nattfjäril som hela tiden försökt komma in i huset äntligen blev fångad och förd mot naturligare omgivningar av denne Pakistanier.
Ett berikande möte!...
Värdefullt!
:)
Dagens utgifter:
Health Services, TB Skin test: 20 CAD = ca 130 SEK
Pharmacy inne på Sobeys, antibiotisk salva: 7 CAD = ca 45 SEK
Sobeys, lokalproducerade grönsaker
samt sojamjölk, tofu o spaghetti på burk: 10 CAD = ca 65 SEK
Tuesday, September 18, 2007
Monday, September 17, 2007
Långhelg m sushi o Toronto
Tillbaka vid skrivbordet och den för låga stolen i mitt townhouse i Waterloo.
Haft en långhelg med plugg OCH lite resande tillsammans med Rasmus. Vi åkte till Toronto i lördags för att hinna se lite mer av staden "innan det blir aaaaaaalldeles för mycket att göra i skolan"... Jättehärlig metropol! Tuffa byggnader och en massa imponerande arkitektur, mycket glas som ger ett fräscht och luftigt intryck, mycket saker som pågick överallt och inte tokmycket människor på trottoarerna. Downtown är också indelat i områden, så som Theatre District, Business District etc, och det var precis lagom stort för att orka gås runt i en hel dag. Vi hade inget särskilt planerat när vi väl kom dit med Greyhoundbussen från Guelph kl 11:30 am, mer än att Rasmus hade markerat några saker på kartan som vi skulle kunna sikta på under dagen. Vi gick o gick o gick (förutom när vi gick på bio!) och såg massor av olika spännande saker. Vi betalade inte inträde någonstans (utom på bion) och la bara ut pengar på mat (och biobiljett o vykort) på hela dagen! Underbart sätt att turista på! :) Mest rememerable blir nog Chinatown, bådas allra första sådana. Vi anade att vi började närma oss och trodde nog att vi kommit dit när vi började se gatskyltar på både engelska och kinesiska (kantonesiska, mandarin, kanske t.o.m japanska? Ursäkta my ignorance...). Vi började således titta storögt omkring oss redan när vi gick sakta längs en gata med mindre villor och bara asiater mellan husen och på trottoaren. Men runt nästa gathörn - jisses! Plötsligt exploderade världen och det var full kommers runt omkring oss! Massor av folk på de breda trottoarerna och bara skyltar, skyltar, skyltar med kinesiska tecken på, överallt! Säkert 98 % av alla människor omkring oss var asiater och man la märke till de som inte var det främst på hur de rörde sig. Man passade liksom inte in i energiflödet längs gatan för att man sträckte ut handen, tog ett steg eller hade sin hållning på ett lite annorlunda sätt än alla andra. Väldigt intressant att känna!
Vi stannade ganska snart till vid ett fruktstånd som visade sig vara en jätteaffär en halv trappa ner i huset innanför fruktstånden. Och Rasmus ögon lyste: "Jag skulle lätt kunna vara kvar här inne hela dagen och bara titta o titta på allt! Och förmodligen köpa med mig hela affären..." Han har en ganska redig förkärlek för annorlunda mat och konstiga attiraljer och har alltid haft en eller flera konservburkar med udda innehåll i köksskåpet på Michael Hansen varje gång jag varit där! :) Och vi gick runt och tittade och förundrades, skrattade till och äcklades (jag, i alla fall...). Där fanns allt från torkad småfisk som lördagsgodis och råa kycklingfötter till frukter vi aldrig sett förut, fem olika sorters ostron och fiskar i akvarium, färdiga att nackas och fileas "just as mista' wants tem"... Vid fiskavdelningen luktade det verkligen otroligt... udda. Och det var fantastiskt så många burkar och påsar det fanns med färgglada ettiketter och inte en västerländsk bokstav på! Men en sista sak som borrade in sig i mitt minne var att ingen log... Alla hade mungiporna horisontellt eller neddragna och de få ögon man mötte hade ingen glädje i sig... Kassörskan! Vanligtvis är man ju van vid ett "Hej, hej!" eller ett ointresserat "How are you?" när ens varor börjar blippas förbi, men här fick man inte ens ögonkontakt. Nada. Bara kyla. ... ... Rasmus sa att det är väl kotym för många asiater, men nej! Jag vägrar! Så fattigt det blev, hela affären blev ljusgrå i ett ögonblick och jag ville bara därifrån... Roligt att konservburkarna med sina etiketter var mer inbjudande än människorna...
Ute på trottoaren igen blev det full rulle på direkten och en mycket bättre atmosfär ju mer solen sken. Man mötte blickar på gatan och fick såväl leenden som nyfikna miner tillbaka! Härligt! Rasmus ögon fortsatte lysa för varje allt-du-inte-visste-att-du-ville-ha-affär och det märktes tydligt att han fick anstränga sig för att inte vilja gå in i varenda en! :) Vi kom tillbaka till the Shopping District senare på eftermiddagen och tittade in på det gigantiska Eaton Centre, passerade the World's Biggest Bookstore, fick flyers om Islam och mötte fem meter senare en äldre herre i grånat skägg som talade högljutt om att "Jesus is coming!", med mera, med mera... Vid 6 pm var vi ordentligt trötta i fötterna och frågade en visitor's information-lady var närmaste bio fanns. På torget bredvid oss pågick då ett livligt firande av Mexikos nationaldag och vi deltog genom att spana in vilken mat som fanns att köpa i stånden runt scenen (på vilken det stod två-tre killar i stora sombreros och små gitarrer på magen och talade i mun på varandra i vars en mikrofon på rappaste spanska). Vi hittade tyvärr inga piñatas i folkmängden och drog istället vidare mot bion. Har ingen aning om filmen "Stardust" haft premiär i Sverige eller om den kanske inte kommer att visas där, men denna underbart söta o spännande fantasy kan ABSOLUT rekommenderas - särskilt till par där tjejen är svag för romantik och killen läst nästan alla fantasyböcker som finns... :) Rasmus verkade inte vara direkt överförtjust i filmen efteråt, men jag tror säkert att hans hjärta jublade lite grann när de unga tu fick varandra på slutet (eller inte, jag ska inte avslöja nåt!). Vi hittade lite halvtorr sushi till Rasmus och ännu fler bagels till mig på ett 24-hour open ställe när filmen var slut, och spankulerade sen vidare genom den nu nattklädda staden tills bussen gick tillbaka till Guelph 11:30 pm.
Tolv timmar i Toronto!
Betyg: "Najs!"
På söndagen höll vi oss sen i Guelph, och inledde med att sova länge. Riktigt skönt!... Frukosten skulle egentligen ha varit en tidig lunch, men vi kalasade på flingorna vi hittat relativt billigt på No Frills på fredagen, en underbar mataffär med precis lagom låga priser! Vi grabbade bl.a tag i ett stort paket All-Bran för bara 2 dollar (inte ens 14 spänn!), tofudessert med sötmandel (MJUMS!) för bara 1 dollar och finfina päron för 1 dollar kilot! Hittade även en av mina favoritflingsorter från Seattle-somrarna och övertygade Rasmus att prova dem... :) Mandeltofudesserten avnjöt vi förresten med en mix av torkad mango, cranberries, cashews och valnötter på, på eftermiddagen i Toronto, sittandes på en bänk i solen (sol en kort stund iaf) intill en jättekyrka i romersk stil. På en bänk en bit bort satt en man och kastade en gummifigur åt sin smärta, energifyllda hund som glatt sprang o hämtade den. Jättefin!... Fick också kasta en gång när hunden glömt bort vad den skulle göra o inte hittade plastfiguren... Anka glad i hjärtat! :)
Men, just det, söndagen i Guelph! Jo, på kvällen så gjorde vi sushi tillsammans med Erin i Rasmus korridorlägenhet. Hon är jättetrevlig, förstaårs miljöstudent (snackade en massa kurser och aspekter, mycket intressant och inspirerande!), väldigt generös och glad och har coola dreadlocks. Hon hade en hel del sushiingredienser och Rasmus dessutom av en händelse köpt både sjögräsark och wasabi på tub i Chinatown dagen innan! Tidigare på eftermiddagen hade jag dock hällt kokande vatten på halva min högra hand istället för i kaffekoppen och därefter gått med handen täckt av isbitar i ziplockpåse, så jag fick sitta bredvid och komma med onödiga inlägg medan Erin o Rasmus fyllde och rullade sushin... :) Det blev några vegetariska med avocado, gurka och faktiskt tomat (funkar! Men använd bara köttet, utan skinn o kärnor alltså) och några med räkor och några med crabsticks. Tony the roommate deltog också och slutligen satt vi på golvet kring det låga soffbordet och åt jättesnygga sushibitar med pinnar, doppade i soya och wasabi! Och som pricken över i hade vi även inlagd ingefära att tillgå samt grönt te (hällde upp myyyyycket försiktigt!). Jättemysigt, gott och ett riktigt kul minne!
Kalaset avslutades med frozen yoghurt framför Rasmus dator där alla i korrodoren tittade på knasiga videos på youtube! Så galet, så galet... :)
Till något helt annat:
Jag köpte ett täcke i torsdags efter att alla föreläsningar var slut, på second hand affären Generations (samma rosa som Rasmus o jag tittade på de första dagarna här). Jag hittade även ett par jeans som passade som smäck (fast de är på tok för utsvängda nertill... Nästan pinsamt!!) men när jag ville betala så berättade jag för tanten i kassan att jag kommit som utbytesstudent och att det inte funnits varken täcke eller kudde på rummet. Då hör jag i kör bakom mig "Oooooh, sweetie! You poor thing! Of course you need a cover, of course!". Jag vänder mig om och möts av tre typiska housewives i 45-50-års åldern med händerna på kinderna eller sammanslagna framför bröstkorgen ("Oh yes, my poor thing, of course I need a cover"... Fick bita mig i tungan för att låta bli...). Men tack vare dessa påtryckande, storhjärtade och -bröstade kvinnor fick jag hela middevitten för halva priset! Alltså: mitt livs billigaste byxor har härmed drastiskt sjunkit i pris till det nya rekordet 2,50 CAD + tax = ca 20 spänn!! Och jag kommer att använda dem också! Inledde med en weekend i Guelph och Toronto, mycket tack vare "tvillingarna" Johan och Philip som gav sitt neutrala samtycke till att jag visade mig offentligt i dem, minuterna innan jag hastade iväg till bussen mot Guelph på torsdagkvällen! Thanks, boys! :)
Dock, när jag skulle gå hem från Generations med täcket i famnen - rakt under näsan - så fick jag inom 100 m från affären en stor nysattack och sen slutade inte ögonen klia och näsan rinna förrän jag kommit hem (en timmes snörvlande promenad). Dumpade täcket i hallen, baddade ansiktet med kallt vatten, tog en allergitablett och ringde mamma på Skype (hon råkade bara vara online, reeeeeen sinkadus!). Och efter att ha snackat med henne ett bra tag så hade snorandet o kliandet gått över och jag kunde se nästan normalt på höger öga. Så jag täckte in täcket i en jätteplastpåse och gick med resoluta steg mot tvättstugan. Inga kantonesiskor med bed bug-tvätt i sikte, men en annan tjej som sa "Oh what a beautiful cover! I love it!!". "You wanna buy it for only 20 dollars?" var mitt svar, men nej, hon nappade inte, poor student som hon var... Attans! :)
Men nu är täcket tvättat och har hängt på tork över trappräcket hela helgen. Ska bädda med det nu och se om jag kan sova nåt inatt...
:)
*love*
P.S. Mrs Groundhog prasslar och snosar runt i mörkret under busken utanför fönstret. Hoppas hon också haft en bra helg!...
(Några av) Helgens utgifter:
Generations, täcke o jeans: 11 CAD = ca 72 SEK
Greyhoundbiljett, Toronto t.o.r: 23 CAD = ca 150 SEK
No Frills, mataffär, mycket billigare än Sobeys! Mat för två för tre dagar: 24 CAD = ca 156 SEK
Cineplex, biobiljett: 11 CAD = ca 72 SEK
Fyra vykort i Chinatown: 1 CAD = ca 6,50 SEK
Haft en långhelg med plugg OCH lite resande tillsammans med Rasmus. Vi åkte till Toronto i lördags för att hinna se lite mer av staden "innan det blir aaaaaaalldeles för mycket att göra i skolan"... Jättehärlig metropol! Tuffa byggnader och en massa imponerande arkitektur, mycket glas som ger ett fräscht och luftigt intryck, mycket saker som pågick överallt och inte tokmycket människor på trottoarerna. Downtown är också indelat i områden, så som Theatre District, Business District etc, och det var precis lagom stort för att orka gås runt i en hel dag. Vi hade inget särskilt planerat när vi väl kom dit med Greyhoundbussen från Guelph kl 11:30 am, mer än att Rasmus hade markerat några saker på kartan som vi skulle kunna sikta på under dagen. Vi gick o gick o gick (förutom när vi gick på bio!) och såg massor av olika spännande saker. Vi betalade inte inträde någonstans (utom på bion) och la bara ut pengar på mat (och biobiljett o vykort) på hela dagen! Underbart sätt att turista på! :) Mest rememerable blir nog Chinatown, bådas allra första sådana. Vi anade att vi började närma oss och trodde nog att vi kommit dit när vi började se gatskyltar på både engelska och kinesiska (kantonesiska, mandarin, kanske t.o.m japanska? Ursäkta my ignorance...). Vi började således titta storögt omkring oss redan när vi gick sakta längs en gata med mindre villor och bara asiater mellan husen och på trottoaren. Men runt nästa gathörn - jisses! Plötsligt exploderade världen och det var full kommers runt omkring oss! Massor av folk på de breda trottoarerna och bara skyltar, skyltar, skyltar med kinesiska tecken på, överallt! Säkert 98 % av alla människor omkring oss var asiater och man la märke till de som inte var det främst på hur de rörde sig. Man passade liksom inte in i energiflödet längs gatan för att man sträckte ut handen, tog ett steg eller hade sin hållning på ett lite annorlunda sätt än alla andra. Väldigt intressant att känna!
Vi stannade ganska snart till vid ett fruktstånd som visade sig vara en jätteaffär en halv trappa ner i huset innanför fruktstånden. Och Rasmus ögon lyste: "Jag skulle lätt kunna vara kvar här inne hela dagen och bara titta o titta på allt! Och förmodligen köpa med mig hela affären..." Han har en ganska redig förkärlek för annorlunda mat och konstiga attiraljer och har alltid haft en eller flera konservburkar med udda innehåll i köksskåpet på Michael Hansen varje gång jag varit där! :) Och vi gick runt och tittade och förundrades, skrattade till och äcklades (jag, i alla fall...). Där fanns allt från torkad småfisk som lördagsgodis och råa kycklingfötter till frukter vi aldrig sett förut, fem olika sorters ostron och fiskar i akvarium, färdiga att nackas och fileas "just as mista' wants tem"... Vid fiskavdelningen luktade det verkligen otroligt... udda. Och det var fantastiskt så många burkar och påsar det fanns med färgglada ettiketter och inte en västerländsk bokstav på! Men en sista sak som borrade in sig i mitt minne var att ingen log... Alla hade mungiporna horisontellt eller neddragna och de få ögon man mötte hade ingen glädje i sig... Kassörskan! Vanligtvis är man ju van vid ett "Hej, hej!" eller ett ointresserat "How are you?" när ens varor börjar blippas förbi, men här fick man inte ens ögonkontakt. Nada. Bara kyla. ... ... Rasmus sa att det är väl kotym för många asiater, men nej! Jag vägrar! Så fattigt det blev, hela affären blev ljusgrå i ett ögonblick och jag ville bara därifrån... Roligt att konservburkarna med sina etiketter var mer inbjudande än människorna...
Ute på trottoaren igen blev det full rulle på direkten och en mycket bättre atmosfär ju mer solen sken. Man mötte blickar på gatan och fick såväl leenden som nyfikna miner tillbaka! Härligt! Rasmus ögon fortsatte lysa för varje allt-du-inte-visste-att-du-ville-ha-affär och det märktes tydligt att han fick anstränga sig för att inte vilja gå in i varenda en! :) Vi kom tillbaka till the Shopping District senare på eftermiddagen och tittade in på det gigantiska Eaton Centre, passerade the World's Biggest Bookstore, fick flyers om Islam och mötte fem meter senare en äldre herre i grånat skägg som talade högljutt om att "Jesus is coming!", med mera, med mera... Vid 6 pm var vi ordentligt trötta i fötterna och frågade en visitor's information-lady var närmaste bio fanns. På torget bredvid oss pågick då ett livligt firande av Mexikos nationaldag och vi deltog genom att spana in vilken mat som fanns att köpa i stånden runt scenen (på vilken det stod två-tre killar i stora sombreros och små gitarrer på magen och talade i mun på varandra i vars en mikrofon på rappaste spanska). Vi hittade tyvärr inga piñatas i folkmängden och drog istället vidare mot bion. Har ingen aning om filmen "Stardust" haft premiär i Sverige eller om den kanske inte kommer att visas där, men denna underbart söta o spännande fantasy kan ABSOLUT rekommenderas - särskilt till par där tjejen är svag för romantik och killen läst nästan alla fantasyböcker som finns... :) Rasmus verkade inte vara direkt överförtjust i filmen efteråt, men jag tror säkert att hans hjärta jublade lite grann när de unga tu fick varandra på slutet (eller inte, jag ska inte avslöja nåt!). Vi hittade lite halvtorr sushi till Rasmus och ännu fler bagels till mig på ett 24-hour open ställe när filmen var slut, och spankulerade sen vidare genom den nu nattklädda staden tills bussen gick tillbaka till Guelph 11:30 pm.
Tolv timmar i Toronto!
Betyg: "Najs!"
På söndagen höll vi oss sen i Guelph, och inledde med att sova länge. Riktigt skönt!... Frukosten skulle egentligen ha varit en tidig lunch, men vi kalasade på flingorna vi hittat relativt billigt på No Frills på fredagen, en underbar mataffär med precis lagom låga priser! Vi grabbade bl.a tag i ett stort paket All-Bran för bara 2 dollar (inte ens 14 spänn!), tofudessert med sötmandel (MJUMS!) för bara 1 dollar och finfina päron för 1 dollar kilot! Hittade även en av mina favoritflingsorter från Seattle-somrarna och övertygade Rasmus att prova dem... :) Mandeltofudesserten avnjöt vi förresten med en mix av torkad mango, cranberries, cashews och valnötter på, på eftermiddagen i Toronto, sittandes på en bänk i solen (sol en kort stund iaf) intill en jättekyrka i romersk stil. På en bänk en bit bort satt en man och kastade en gummifigur åt sin smärta, energifyllda hund som glatt sprang o hämtade den. Jättefin!... Fick också kasta en gång när hunden glömt bort vad den skulle göra o inte hittade plastfiguren... Anka glad i hjärtat! :)
Men, just det, söndagen i Guelph! Jo, på kvällen så gjorde vi sushi tillsammans med Erin i Rasmus korridorlägenhet. Hon är jättetrevlig, förstaårs miljöstudent (snackade en massa kurser och aspekter, mycket intressant och inspirerande!), väldigt generös och glad och har coola dreadlocks. Hon hade en hel del sushiingredienser och Rasmus dessutom av en händelse köpt både sjögräsark och wasabi på tub i Chinatown dagen innan! Tidigare på eftermiddagen hade jag dock hällt kokande vatten på halva min högra hand istället för i kaffekoppen och därefter gått med handen täckt av isbitar i ziplockpåse, så jag fick sitta bredvid och komma med onödiga inlägg medan Erin o Rasmus fyllde och rullade sushin... :) Det blev några vegetariska med avocado, gurka och faktiskt tomat (funkar! Men använd bara köttet, utan skinn o kärnor alltså) och några med räkor och några med crabsticks. Tony the roommate deltog också och slutligen satt vi på golvet kring det låga soffbordet och åt jättesnygga sushibitar med pinnar, doppade i soya och wasabi! Och som pricken över i hade vi även inlagd ingefära att tillgå samt grönt te (hällde upp myyyyycket försiktigt!). Jättemysigt, gott och ett riktigt kul minne!
Kalaset avslutades med frozen yoghurt framför Rasmus dator där alla i korrodoren tittade på knasiga videos på youtube! Så galet, så galet... :)
Till något helt annat:
Jag köpte ett täcke i torsdags efter att alla föreläsningar var slut, på second hand affären Generations (samma rosa som Rasmus o jag tittade på de första dagarna här). Jag hittade även ett par jeans som passade som smäck (fast de är på tok för utsvängda nertill... Nästan pinsamt!!) men när jag ville betala så berättade jag för tanten i kassan att jag kommit som utbytesstudent och att det inte funnits varken täcke eller kudde på rummet. Då hör jag i kör bakom mig "Oooooh, sweetie! You poor thing! Of course you need a cover, of course!". Jag vänder mig om och möts av tre typiska housewives i 45-50-års åldern med händerna på kinderna eller sammanslagna framför bröstkorgen ("Oh yes, my poor thing, of course I need a cover"... Fick bita mig i tungan för att låta bli...). Men tack vare dessa påtryckande, storhjärtade och -bröstade kvinnor fick jag hela middevitten för halva priset! Alltså: mitt livs billigaste byxor har härmed drastiskt sjunkit i pris till det nya rekordet 2,50 CAD + tax = ca 20 spänn!! Och jag kommer att använda dem också! Inledde med en weekend i Guelph och Toronto, mycket tack vare "tvillingarna" Johan och Philip som gav sitt neutrala samtycke till att jag visade mig offentligt i dem, minuterna innan jag hastade iväg till bussen mot Guelph på torsdagkvällen! Thanks, boys! :)
Dock, när jag skulle gå hem från Generations med täcket i famnen - rakt under näsan - så fick jag inom 100 m från affären en stor nysattack och sen slutade inte ögonen klia och näsan rinna förrän jag kommit hem (en timmes snörvlande promenad). Dumpade täcket i hallen, baddade ansiktet med kallt vatten, tog en allergitablett och ringde mamma på Skype (hon råkade bara vara online, reeeeeen sinkadus!). Och efter att ha snackat med henne ett bra tag så hade snorandet o kliandet gått över och jag kunde se nästan normalt på höger öga. Så jag täckte in täcket i en jätteplastpåse och gick med resoluta steg mot tvättstugan. Inga kantonesiskor med bed bug-tvätt i sikte, men en annan tjej som sa "Oh what a beautiful cover! I love it!!". "You wanna buy it for only 20 dollars?" var mitt svar, men nej, hon nappade inte, poor student som hon var... Attans! :)
Men nu är täcket tvättat och har hängt på tork över trappräcket hela helgen. Ska bädda med det nu och se om jag kan sova nåt inatt...
:)
*love*
P.S. Mrs Groundhog prasslar och snosar runt i mörkret under busken utanför fönstret. Hoppas hon också haft en bra helg!...
(Några av) Helgens utgifter:
Generations, täcke o jeans: 11 CAD = ca 72 SEK
Greyhoundbiljett, Toronto t.o.r: 23 CAD = ca 150 SEK
No Frills, mataffär, mycket billigare än Sobeys! Mat för två för tre dagar: 24 CAD = ca 156 SEK
Cineplex, biobiljett: 11 CAD = ca 72 SEK
Fyra vykort i Chinatown: 1 CAD = ca 6,50 SEK
Subscribe to:
Comments (Atom)
