Grönt ÄR skönt

Underbart vacker solnedgång utanför fönstret.
Som stillbilder av en färgexplosion som visas som slide show där bilderna fade'ar in och ut ur varandra så sakta att man inte märker att de ändras...

Igår var det ruskigt kvavt och hett hela dagen, över 30 grader och inte en vindpust. Var på campus från 8:30 am till 9:00 pm, då datorlabben i GIS var slut. Långa dagar! När jag sen lämnade datorsalen nere i bunkerkällaren på Environmental Studies-huset och kom ut i kvällen så var det betydligt varmare utomhus än inomhus. Jag gick hem i lugn takt och spanade efter ekorrar i mörkret och prasslande djur i buskarna. Men det häftiga var när jag kom ut på den stora, öppna Columbia Street och fick se ljusföreställningen vid horisonten. Ett gigantiskt område med blixtar som lyste upp molnen bakifrån, men det var så långt borta att knallarna inte nådde fram alls. Först trodde jag att det var från bilar som kom körande över nån kulle bortom skogen, men när jag förstod vad det var så var jag tvungen att stanna och titta. Är inte naturen och vädret bara så otroligt fascinerande?? Dessa krafter; helt fria, obundna, från början helt slumpartat bildade, enormt starka krafter... Jag är hänförd, varje gång!...

Väl hemma vid datorn (jag sitter fan BARA vid datorn, på campus eller hemma spelar ingen roll, så fort jag inte har föreläsning så sitter jag vid en dator! Börjar känna mig riktigt nördig snart; borde kanske skaffa underbett, en fet katt och flottigt hår... Nej, just det, det går ju inte, jag är ju allergisk...(Mot vaddå? Underbett?) Ha...ha...ha...) ... I ALLA FALL, så började det vräka ner utanför, verkligen HÄLLregna! Skänkte Mrs Groundhog o hennes batting en varm tanke och hoppades att de hade det torrt ett tag till därnere...
Idag var det som om regnet sköljt med sig en del av värmen och det var nästan tio grader kallare ute. Dvs strax över +20...

Chattade lite med Martin från korridoren på Kämnärs igår och vi kom in på något som var väldigt intressant och som jag skrev att jag ville skriva om på bloggen... Men vad var det nu då?... Nåt med fördomar, att folk i Nordamerika ser Europa som en helhet istället för en kontinent med en massa OLIKA länder? Fast det är ju inte så konstigt, har man bott här hela sitt liv så kan det ju vara ganska svårt att föreställa sig att om man åkte ett antal mil till nästa delstat eller territorium så skulle det vara ett helt annat land, med andra lagar, regler, traditioner, annan nationalsång, annan patriotism - och annat språk! En tjej i en av mina classes frågade var jag var ifrån och när jag sa Sweden så lyste hon upp och sa
"Noooooo! That's just so cool!"
"You think? Okey... Have you been there?"
"No, but I so really wanna go to Europe!"
Just det, det jag o Martin pratade om var att icke-europeer likställer vilket europeiskt land som helst med hela kontinenten. Eller snarare med västeuropa. Så här gick ekvationen: Sverige = europeiskt land = Europa = Frankrike, Storbritannien, Spanien och Tyskland = hippt, trendskapande, ny teknologi, riddare och prinsessor, ganska exotiskt...
Får ibland lust att göra en skolresa med alla amerikaner som inte varit i Europa än och gå runt med dem i alla fantastiska huvudstäder, peka på monument och gå på museum, åka genom de varierande landskapen och prova varje lands kulinariska specialiteter, lyssna på deras olika sorters folkmusik och deras språk och dialekter... Och även de mest inbitna amerikanerna skulle visa stora ögon, bli helt mjuka i hjärtat och säga "Woooow, man... this is really cooool, dude!"
Perspektiv...
Att allting är relativt...
(utom Einsteins relativitetsteori, jag vet, jag vet... Nördar!)
Underbart med perspektiv är det iaf...

Flera jag pratat med undrar om Kanada är annorlunda jämfört med USA och det tycker jag faktiskt att det är. Jag kan ju bara basera på mina egna erfarenheter, men mitt intryck är att amerikaner är betydligt mer stressiga, instängda i sina bilar, hus och bakom en leende fasad, mycket mer prestigejagande, inconsiderate vad gäller miljö, energibesparing och nerskräpning - och fetare! Kanadensarna jag mött i Waterloo, Kitchener, Guelph och megastaden Toronto har hittills varit mycket mer avspända och avstressade, också lite avskärmade och svåra att komma inpå, men PÅ RIKTIGT varmhjärtade och hjälpsamma, de är riktigt kassa på att släcka lampan efter sig, men installerar därför timers kopplade till rörelsedetektorer, de VILL källsortera men pallar inte riktigt så därför kan man slänga hårdplast och metallburkar i samma soptunna. Precis som amerikanerna har kanadensarna också en hel låååååååång flinghylla i varje mataffär, men iaf bara flingor på ENA sidan av den. Jag ser inte alls många som röker och har heller inte stött på någon som varit odräglig eller obefogat sur o elak. Men sen får man kanske komma ihåg att det finns ungefär tio gånger så många amerikaner som kanadensare och på en mindre yta. Amerikanerna gör det svårt för en att flytta dit om man vill jobba eller studera, medan kanadensarna istället välkomnar en och hjälper till för att få en att komma till rätta och känna sig hemma. Till exempel så är kursen jag har sist på onsdagseftermiddagar en hybridkurs, alltså delvis över internet och på distans. Halva klassen består således av kinesiska studenter i Nanjing som gör samma uppgifter som vi varje vecka och lägger sen upp dem på samma hemsida så att vi kan läsa varandras arbeten. De har dock hittills haft problem med att nå kurshemsidan eftersom den kinesiska regeringen censurerar internet och inte tillåter access till de flesta utländska sidor - men nu i veckan hade några av dem dykt upp och presenterat sig på hemsidan - varför professor McAllister idag in class utbrister
"Oh! That's so great! Will you guys please write them back, introduce yourselves and welcome them to Canada so that they feel greated!?"
Härligt! Mänsklig glädje o värme att bli glad av!

När det så var dags att gå hem för dagen idag (redan kl 5 pm!) så fick jag ett ryck och avvek från den sedvanligt trampade trottoaren längs Columbia Street. Jag gick istället tvärs över den till den lilla sjön Columbia Lake och plockade fram kameran för en liten one-on-one med naturen. Har verkligen saknat det och eftersom stressen ligger i halsgropen ofta så tänkte jag att jag behövde balsamera min själ med lite sus i löven och sånt. Och så skönt det var! Kom rakt på en grusgång som började leda runt sjön och fotade lite roliga växter och vackra höstlöv medan jag avlägsnade mig alltmer från min säck med hjärntråkigheter (yoga-uttryck) som jag lämnat vid trottoaren. Blev alltmer fascinerad av naturen omkring mig; en vacker häger i vassen, gäss som landade på vattnet, solblänket i krusningarna, de olika sorters löven på buskarna och färgskalan de bjöd på... Stigen vek av från sjön och började följa ån som slingrade sig bortåt. Träden och buskarna växte höga kring vattendraget och såg ut som om de lämnats att leva ifred i området. Jag smet in på en liten upptrampad stig mellan buskarna och befann mig plötsligt som i en urskog, som i ett tempererat Jurassic Park (men utan dinosar). Och så djupa andetag min själ tog!... Underbart, bara så underbart... Jag menar, hur häftigt är det inte att hitta ett blåmusselskal mitt inne i en blandlövskog, många, många mil från närmaste musselvatten? HUR har det hamnat där? En fågel som snappat åt sig musslan, tappat den och låtit en annan fågel plocka upp den som i sin tur flög med den en bit och så vidare... Eller så var det kanske studenterna som smugit sig in i skogen långt före mig, tänt en brasa och druckit öl - ur kvarlämnade burkar, FY! - och ätit musslor... Men nej, jag tror helt klart på fågelkedjan-teorin!
Trolskt var det iaf därinne och så orört (när jag kom längre in)! Lite vuxenpoäng drog mig tillbaka till nuet då jag råkade gnida smalbenet mot ett fallet träd och få en mossfläck på mina nytvättade byxor... fan... men den i-landsreaktionen lyckades jag putta undan ganska fort.
Följde ån en bit och hittade ett litet vattenfall i två steg. Slog mig ner en stund, fotade lite och fick plötsligt syn på en stor padda som kom simmande. Vilka majestätiska simtag! Så graciöst! Naturen är ju bara så fascinerande, jag säger det igen!... :)

Letade mig lite motvilligt ut ur urskogen och fortsatte i en stor båge runt sjön och gick hemåt på andra sidan jätteåkern som ligger norr om Columbia Lake Village. Hade varit ute i 90 minuter och solen hade nått den höjd där ljuset blir riktigt varmgult, nästan orange. Fina foton då!... :) När jag väl var hemma kände jag så mycket bättre jag mådde inuti än precis innan jag vek av från trottoaren. Det ska jag göra fler gånger!

*trädkram*

/kanadanka


Dagens utgifter:
Tim Horton's, a large coffee with milk and sweetener and a roasted 12 grain bagel: 2.50 CAD = ca 16 SEK