Varmt igen.
Det var +26 grader i eftermiddags, stor kontrast till Torontos ca +13 i lördags...

Lång skoldag, med två första besök hos Student Health Services, en fantastisk inrättning i ett litet hus med panoramafönster mot den lilla sjön på campus. Jag gick dit mellan dagens first and second class, då jag hade en 40 minute break, för att dels få min brända tumme tittad på samt för att fråga hur jag kan få tag på den tredje och sista Gardasilsprutan jag behöver. Pappas Marianne ska ju komma förbi några dagar i början av oktober och då tänkte vi att hon skulle fullborda min vaccination mot humant papillomvirus - men sprutan rekommenderades visst att inköpas här! Jag fick vänta en kort stund på the nurse, som ropade upp mitt namn så försiktigt att jag knappt hörde det, men när hon såg att någon faktiskt lystrade till namnet sken hon verkligen upp och mötte mig med ett stort leende. Hon var förresten från Nya Zealand: ännu längre bort ifrån än jag... :) Hon blåste så snällt på min stackars blålila tumme, nu besmyckad med några små blåsor, kletade på rejält med antibiotisk kräm och satte på dubbla plåster för att verkligen täcka hela området. En mamma hade inte kunnat göra det bättre!
Därefter blev det ännu bättre behandling: jag fick följa med henne till en dator där hon kollade upp att jag ju var med i the Student Health Plan och därmed kan få min Gardasilspruta av doktorn här, på rätt dag (alltså inte en månad för tidigt) och HELT GRATIS! Just sparat pappa 1 X00 SEK! Whooooppie!
Däremot fick jag samtidigt veta att alla nya students på campus och framför allt alla international students, måste göra ett tuberkulostest - för 20 CAD... Jag hann inte göra det då utan skyndade till my next class istället, men efter alla föreläsningarna gick jag tillbaka, registrerade mig, skrev under en massa godkännanden, betalade mina 20 bucks och fick sitta ner hos en stor o glad nurse som inte alls viskade mitt namn. Det enda hon gjorde vara att spruta in en liten, liten skvätt nånting precis under huden på min vänstra underarm, samt säga till mig att gå men komma tillbaka i övermorgon för en check-up. Jisses vad det kändes suspekt! Jag fick direkt starka Big Brother-vibbar, att nån US Agency var inblandad och att innehållet i skvätten egentligen var ett liquid chip, nåt virus för att bli av med potential illegal immigrants eller kanske 1 billion alien-ägg!!! Fantasin hade inga gränser, men denna gången var detta faktum inte underbart...
Fast, tja, jag lever fortfarande... Men det är kanske precis vad De vill!

Gaaaaaaaaaaaaaah!!!

*andas genom en brown paper bag*

Okej, okej... Jag får ju iaf min vaccination gratis... De kanske har gett mig nåt nasty shit, men jag har åtminstone reducerat riskerna för livmoderhalscancer!

...

Var och kollade vårt townhouse's mail box för första gången ikväll! Där fanns en massa reklam för hamburgerställen, kapitalinvesteringsagenter, "Don't you need more coupons?", "Why not move here when you retire?" och annat smått o otajmat, två telefonräkningar till två personer som bodde här tidigare samt mina kursböcker som jag beställde från amazon.ca förra veckan. Så glad man kan bli över att få nånting som man egentligen inte kommer att använda frivilligt... och då menar jag inte reklamen!

Jag lämnade telefonräkningarna at the reception desk in the Community Center, gick hem och hade ännu en mysig liten pratstund med "tvillingarna" Johan o Philip. De satt förresten exakt likadant i soffan när jag kom hem igår kväll som när jag lämnade dem i torsdags... :)
En halvtimme senare ringde det på dörren (vår dörrklocka är lagad! Och den både piper och blinkar - tydligt! Och idag lagades även min säng som squeekt nåt ofantligt irriterande! Underbart, tack så mycket Paul the Carpenter!) och utanför stod Alamo-killen! Fast för honom är det ju jag som är Alamo... I alla fall, han sa att han bott här innan och undrade om vi fått nån av hans post. Sammanträffande! Fast nej, det hade vi inte. Men han o jag stod o snackade en bra stund i den ljumma kvällen och han berättade en massa intressanta grejer! Som att han är från Pakistan men bor i Chicago sen ca 9 år. Nu gör han sin doctor's research i Computer Science (samma som Rasmus o Tvillingarna) och bor denna terminen i norra Columbia Lake Village. Han har fem bröder som alla bor i Pakistan, i eller nära hans hemstad, samt en syster som bor på aaaaaaandra sidan Pakistan. Dit är det lättast att ta bussen, som BARA tar ca 15 timmar, jämfört med tåget som tar 24 timmar... The domestic airlines är det tydligen inte så många som litar på "for obvious reasons" och det är dessutom ganska dyrt. Han åker hem "for Christmas" och träffar alltså sin familj ungefär en gång om året och tycker då mest om att träffa sin syster eftersom "sisters bring the love, the caring and the colors to the family" medan han mest bara bråkar med sina bröder till exempel om "who should get the chicken leg and so on..." Jätteintressant!! Jag hade kunnat stå o snacka mycket, mycket längre - det var så enkelt och kändes så självklart och öppet, ingen risk för förolämpningar eller liknande på grund av olika customs eller så... - men det kändes som lagom att avrunda när en nattfjäril som hela tiden försökt komma in i huset äntligen blev fångad och förd mot naturligare omgivningar av denne Pakistanier.

Ett berikande möte!...

Värdefullt!


:)

Dagens utgifter:
Health Services, TB Skin test: 20 CAD = ca 130 SEK
Pharmacy inne på Sobeys, antibiotisk salva: 7 CAD = ca 45 SEK
Sobeys, lokalproducerade grönsaker
samt sojamjölk, tofu o spaghetti på burk: 10 CAD = ca 65 SEK