Vilken lång dag! Och det har inte ens hunnit börja mörkna än!

Massor av ljud, meningar, siffror, datum och lokaler att sortera, galet så mycket info man blir ombedd att trycka in i huvudet - och alla tycker att just deras del är viktigast att prioritera... Har fått lära mig mer än en ny sak idag, bland annat att det är olagligt att inneha öppnade ölflaskor i sin bil och att man kan straffas för detta med böter à minst 500 CAD (= ca 3 300 SEK). Mycket mer än fortkörningsböter alltså... mamma! :)

Vaknade av min nya väckarklocka i morse, 7:50 am. Reagerade knappt på att det var kanadensisk radio - samma käcka pratande och pigga musik! Var ganska färdigsoven men skuttade inte direkt in i duschen. Möttes dock av en betydligt mer nyvaken Johan-från-LTH i badrock när jag kom ut... Moderskänslorna slog till direkt och jag ville klappa honom på kinden och säga "Putte... e du pömsig idag?"... Men, hrm...
Ganska klar i huvudet och fokuserad på en inforik dag gick jag ner i köket och letade fram vaniljyoghurt o mjölk (sa jag att den var dyyyyr!? ca 14 SEK per liter!! Svenskens mardröm...) från min välfyllda hörna i kylskåpet. Satte på kaffevatten i vattenkokaren och tog ner Sobeys billigaste instant coffe pulver (lika äckligt som Eldorados... Mamma, en Nescafé i julklapp?) från min välfyllda hylla i köksskåpet. Hällde upp lite vaniljyoghurt i den fina gröna skålen jag köpte på secong hand affären Generations igår och hällde på lite müsli som jag fått göra själv (kanadensare har inte upptäckt denna kulinariska rikedom än, stort minus på hälsolistan! Det är ju faktiskt bara var fjärde Canadienne som får i sig tillräckligt mycket fiber varje dag!* Men å andra sidan hade Sobeys både kli, havregryn, olika nötter och torkade frukter i lösvikt - allt för den perfekta blandningen...).
Poängen med detta stycke är att klargöra hur mycket man anstränger sig för att kunna följa sina gamla rutiner och tillgodose sina invanda behov. Jisses, en äkta kanadensare idag äter ju knappt ens frukost (en tredjedel äter ingen frukost alls på vardagarna*) och de som gör det häller lite sockerflingor o fettfri mjölk i en skål, går o duschar och äter sen upp den kalla gröten i två spoonfulls för att sen köpa en halvliter flavoured coffee på vägen till skolan/jubbet... ** Eller var det amerikaner som gör så, kanske?

Jaja! Hade bestämt med Philip-the-German att ha sällskap till infomötet för international students som skulle vara kl 9, men han kom ut från sitt rum först 8:30 och när jag började bli smått nervös över tidsbristen kl 8:45 så var han fortfarande kvar i duschen...
"Philip, are you getting ready? Cause if you want to bike to school, I'll just start walking and you can catch up?"
"What? No, no, I'm ready! I'll walk with you, let me just..."
"But the lecture begins in 14 minutes!"
"WHAT?!? Wasn't it 9:30??"
Ett antal tyska svettpärlor och desto fler korta, snabba meningar senare hade vi upptäckt att Philip och hans kursare o vänner Jessika, Julia och Charlotte inte alls behövde stressa eftersom de som GRADUATE students hade en workshop om fusk o källkopiering först 9:30, medan jag som UNDERgraduate faktiskt hade mitt introductional meeting kl 9. Det vill säga om 4 minuter... Men tack vare att min klocka (har inte haft armbandsur sen studenten, men nu är den fina klockan på plats igen och det känns faktiskt helt okej! Inte alls kvävande eller stressande utan som en hjälp... vilken skillnad!) gick fyra minuter för fort så blev jag bara fyra minuter försenad! Fantastiskt va? :)

Sen var det sittande i 3,5 timmar som gällde. Som sagt, olagligt att inneha öppnade alcoholic beverage containers in public, behave in an unorderly manor samt icke bära cykelhjälm om du är under 16 (hm, mannen i cykelaffären igår sa under 18... Who knows best?). Mycket fines, mycket fines... Och sen på banken fick jag lära mig att om du vill sätta in en check på ditt kanadensiska konto så får du vänta i 30 business days innan du får pilla på de pengarna! Hej åhå! Hinner farbror polisen bli sur på den tiden, tro?
Fick också höra lite om Culture Shock, detta fenomen som kan drabba vem som helst med visum och ge symptom som kronisk trötthet eller insomnia, förlorad aptit eller ökad aptit, ilska, sorg, irritabilitet, kramsjuka, tendens till självisolering, eksem, huvudvärk eller krypningar i benen. "But so does partying hard every night for a week...", avrundade den välmenande föreläsaren med mexikansk brytning.

Satt bredvid en viskande tjej från nordvästra Indien under hela förmiddagen. Jayshee, eller nåt sånt... Måste få folk att skriva ner sina namn om jag ska minnas dem korrekt... Hon hade kommit direkt från Indien för att läsa BioMeds i fyra år. Hennes syster läser i Toronto, annars är heeeeela familjen kvar i Indien. Under väntetiden på banken pratade jag sen först med tjejen till höger om mig, även hon från Indien, men södra delen. "Hot! Very hot!" sa hennes mamma som satt intill. Dottern skulle läsa Engineering, nanoteknik, även hon i fyra år. När hon sen blev kallad började flickan till vänster om mig att prata. Hon såg jättetrött ut och hade fortfarande jetlag - efter fyra dagar i Kanada! Hon hette Sarah och var från Iran. Faktiskt utan slöja... och hade ett bibliskt namn... Kristen månntro? Hur många kristna iranier kan det egentligen finnas? Hennes engelska var verkligen haltande, men hon skulle också läsa Engineering här i fyra år. Passade på att fråga henne vad hon "think of Canadians?". På det svarade hon långsamt "Canadians... are... ... strange!..." Med det sagt kände jag att det faktiskt är väldigt skönt att vara från ett så relativt närbesläktat land som Sverige, ha ungefär samma syn på människor och samhälle och ungefär samma slags klimat. Och kunna behärska språket så pass att man tar sig runt utan problem! Och att ha sin kaereste så pass tätt intill...

Rasmus skrev ett mail igår kväll då han kommit hem (han hann med bussen 6:30 pm, puh!) att han just invigt sig själv i det magiska smakriket av minipenne med likvifierad kvarg** (läs: macaroni and cheese) och att han nu skulle ta och flytta om de mörkblåmålade möblerna på sitt studentrum. De unga flickorna längre ner i korridoren var inte hemma och ingen ny room mate inom hörhåll. Han har hittills muttrat på riktigt bra om de svenska fördelarna jämfört med många kanadensiska speedbumps, men... jag tror nog att han kommer att vänja sig och hitta allt mer som är bättre här än hemma och som sen kan tas med hem till Sverige för att förbättra vardagen där. En underbar egenskap hos "alla" kanadensare: de vill "really embrace the richness of other cultures and welcome every immigrant as an assett to their country. We teach you a lot, but you teach us more!"

Och så är de så glada och verkligen hjälpsamma hela tiden! Mjums!!

Men crappiga squashbanor har de... Nåja, noone's perfect, right?

:)


* Enligt undersökningsresultat från 2005, mycket seriöst framställt på baksidan av Cheeriospaketet...
** Fastlagt av undertecknad, baserat på vibbar och dagsform