Advent

Väntans tider.

Väntan o Längtan.

Väntan på att tiden ska gå så att tentaperioden tar slut o en månads ledighet tar vid.
Längtan efter ljus, värme, avslappnade axlar o lugnt sinne, så att hjärtat o huvudet kan ta in alla mysiga stunder, glada skratt o vackert tindrande av snöflingor, stjärnor, månljus på snön o tända ljus överallt.

*ljuv suck*

Men först, två tentor till. Tre dagar till med intensiv hjärnaktivitet, inbankande av de där miljoner små detaljerna som läraren nog tycker är viktiga nog att fråga om på provet. Hu...
Och mitt i allt detta, som tar upp så mycket tid o koncentrationskapacitet så behöver man packa ner hela sitt rum. Sälja cykel, lämna täcke o lite kläder till andrahands-affären, låna en våg av en vän för att kunna kolla vikten på väskorna, o sen lämna tillbaka den. Och alla dessa beslut om vad som ska med, vad som ska lämnas, säljas eller slängas, vad som ska vara var o vad som kommer att behövas när. Allt detta får inte plats bland hjärncellerna o minneskorten i huvudet samtidigt som tentapluggandet pågår! Men ändå måste man lämna sitt residence within 24 hours of the final exam - annars får man böta $50 per dag! Varför? Har frågat runt en hel del, men ingen vet eller kan ens komma på en anledning...

Nåja, det har varit fyra sköna o koncentrationsfyllda dagar i Guelph med Rasmus. Han skrev sin näst sista tenta idag o har en till på torsdag. På torsdag kväll hinner han jamma en session till med det ena jazzgänget o kommer till mig på fredag förmiddag. Jag har två tentor kvar, en på torsdag kväll o en på fredag kväll: 7-10 pm... Jag var nyss på middag hos min TA i den kursen o hon sa "Noone wants to write an exam on a Friday night! Least having to be there as a Teaching Assistant"...
Denna underbara Ashoo är från Indien o kom till Tennessee, USA, som 25-åring för att läsa GIS, eftersom det inte var så utvecklat i Indien på den tiden. Hon hamnade som muslim mitt i det Amerikanska bibelbältet o kommenterade det hela som "very interesting... yes, very interesting...". Hon träffade sin man Rehan, från Pakistan, i USA och sa att om det inte varit för honom och hennes vänner där så hade hon åkt tillbaka till Indien. Men nu har de bott i Kanada i tre år o varit gifta i drygt sju år. De är ett underbart par o båda betecknas av att de inte lämnar någon med problem förrän deras problem är löst. Deras två väninnor som också var med på middagen ikväll höll med om detta på flera plan.

Jag blir så glad av underbara människor! Såna det lyser om. Såna som bibehåller ett positivt tänkande o vet att njuta av vänner, glädje o samhörighet mer än storleken på staden de lever i. De är inte alltid upptäcksbara vid första mötet, men de finns där, där man minst anar det! Och dekan fylla en med en varm lätthet, få en att känna att man skulle kunna flyga iväg som en tyst ballong o bara njuta av allt vackert vår enda planet har att erbjuda...
Och så är de ju ofta roliga att vara med också! Jag kom till Ashoo o Rehan kl 5 pm o snart kom väninnorna Asia och Ibtsam också. De fastar för tillfället o var REEEEEEALLY HUNGRY, men skulle be först, så jag fick följa med Ashoo i bil till en snäll dam som lagat maten åt oss, för att hämta varma, ångande skålar. Runt soffbordet i vardagsrummet satt vi sen o njöt o babblade, som ambassadörer från Indien, Pakistan, Egypten/Palestina, Algeriet o Sverige. Kontrast!
Efter den härligt kryddiga o mustiga middagen med hemlagade samosas, risotto, linsgryta, curry, chutney o inlagda morötter, bjöds det te. Eftersom Ashoo är från världens mest tekonsumerande o -producerande land blev jag ju väldigt nyfiken på vad som skulle vankas! Ett kraftigt Assam-te? Ett ljuvt Darjeeling? Ashoo höjde spänningen med att fråga om jag ville ha kardemumma o varm mjölk i! "Oj, en exotisk variant! Detta blir najs!" tänkte jag. Men Rasmus, du skulle varit med för din favoritsort kom fram: Lipton's Yellow Label... Kunde knappt hålla mig för skratt... ;)
Efter en ganska lång paus för matsmältning fick jag beträda köket o bjuda vännerna på Swedish pancakes! Tänkte erbjuda dem lyxvarianten med glass o jisses, vad sägs om Vanilla Blueberry Cheesecake Ice Cream? Jag tyckte den var en större höjdare är pannkakorna, men de gick också hem! Den sista hamnade dock lite naggad, med glass på, i frysen för att sparas till frukost...
Därefter spelade vi Scrabble, dvs Alfapet. Det var andra gången i mitt liv, sedan en omgång med kompisgänget i gymnasiet! Och minst lika roligt! Mycket skratt o ordboksbläddrande eftersom vi alla var trötta o ingen av oss hade engelska som modersmål.

I helgen hade Rasmus o jag julmys med hans korridorare Erin! Vi bakade pepparkakor o spritsade dem med (Swedish made) kristyr. Eftersom Erin o Rasmus inte var sugna på att ge sig på ett helt husbygge så skapade jag ett litet utedass för att upprätthålla min nu treåriga tradition av pepparkakskonstruktionskreationerande med kusin Anna i Stockholm (haha, de särskrivande engelsktalande don't know what they're missing: längre ord åt folket!), vilket fick glada kommentarer efteråt av alla som såg det! ;)
På Rasmus initiativ så gjorde vi egen glögg också! Rasmus fick lycklig gå fram till tanten på Wine Rack o fråga vilket som var deras "cheapest red wine"... Sen hade vi i kanelstånger, nejlikor, Erins kardemummakärnor o stjärnanis samt rivet apelsinskal på slutet. Österrikaren Ekke som kom förbi tillsammans med Ruth senare på kvällen sa att han "usually don't like glühwein, but this was really, really good!". Rasmus hade också laddat ner julmusik på sin mp3 o kopplat den till stereon så vi kunde ha jinglebell sounds i bakgrunden hela kvällen! Hög julmysfaktor på den kvällen! Och inte nog med det, kvällen efter gjorde vi risgrynsgröt! (NB: sushiris funkar mycket bra, mycket bra...) Erin blev hooked på gröten, särskilt som hon fick mandeln (som i detta fallet fick substitueras med ett minttuggummi, och inte helt av slumpen hamnade i hennes tallrik...). Förresten, försök översätta Olles kommentar när Barnen i Bullerbyn firar jul:
"Nu orkar jag inte äta mer, nu vill jag ha mina julklappér"!


Inget pluggande blev gjort idag, men en paus är aldrig fel... Inledde detta inlägget med att det bara är tre dagar kvar. Tossigt. Av 3.5 månader... Tjosan... Men en vår i Lund är underbar... O en vår i Lund med kära vänner, spex och en Rasmus är ljuvligt underbar!

Det blir säkert bra. Som Ashoo sagt: "True friends are what keeps your hopes up: they share and remind you of great times and give you strength through hard times to experience new good ones"...

Ta hand om varandra!

*kram*
/kanadanka